Nu är aftonen kommen: maten är lagad och uppäten, barnet har fått välling och somnade som en stock, browniebaket är gjort och jag har slutligen satt mig i soffan med en STOR kopp te.

Ja, inte så märkvärdigt med andra ord, men det har varit en synnerligen märklig dag idag. En synneligen märklig och ovanligt dålig dag måste jag nog säga.

Det började i morse när jag vaknade och gick upp, såg mig i spegeln och där satt det lilla aset och hånskrattade åt mig. Precis under näsan så det ser ut som en liten snorkråka som kikat fram. En finne naturligtvis- Tack för den!!!

Där är roten till en ganska dålig dag ska ni veta.

Per gick och lämnade mig och Esther själva och allt flöt på fint fram till lunchtid ungefär, sen gick hela dagen åt skogen. Det var väl då och där någonstans som mitt lilla helvetet gick lös kan man säga.

Jag lyckades såklart inte fånga allt på bild men ni ska få en liten hint om första händelsen:

Matildas lunch torsdagen till ära, men ser den inte lite konstig ut? Osedvanligt äckligt kanske? Hmm.. vad kan det vara?

  Den här bilden då? Ser det bättre ut? Vad är det i stekpannan egentligen? Typ omelett OCH pyttipanna eller vad tusan är det?

Ja, det ÄR omelett OCH pyttipanna, vegetarisk pytt för att vara mer specifik. Jag hade gått och köpt mig vegetarisk pytt för den är såå god men ack så dyr för att lyxat till med. En portion, stor portion, får man ut. EN portion!

Och vad gör jag? Jo, jag tappar, just det, jag TAPPAR stekpannan med ALL pytt på golvet! På mattan för att vara mer specifik. ALL PYTT PÅ MATTAN, kan ni tänka er mitt ansiktsuttryck i detta!? TUR att Esther fortfarande sov när detta hände, tänk om hon suttit där på mattan!!! Pann-jävlen missade min strumplösa fot med ca 25 millimeter dessutom men det gjorde INTE den nystekta, vegetariska, dyra men ack så goda pyttipannan.

Tada:   Så blir en varm stekpanna när man tappar den i golvet. Do Not Try This At Home Nu Okej!?

Den lilla pytt som inte åkte ur pannan när den studsade omkring på golvet fick räddas upp i en omelett så att jag inte skulle bli helt födolös och Nej, det var inte särskilt gott heller. Det tog en stund att komma över en sveddad fot och besvikelsen över maten där men det det skulle bli lite sämre ändå.

Till middag tog jag fram fisk ur frysen, lät den ligga framme och tina som jag brukar. Fisken är inköpt på Lidl av min kära sambo och jag är alltid smått skeptisk när mat inte kommer från typ Konsum eller ICA. Men, men jag gav den ändå en ärlig chans genom att ugnssteka den. Jag var så sugen på ugnsstekt fisk med tomat och purjo och tänkte passa på att slänga ihop lite mat till Esther när jag ändå stod vid spisen och stökade. Jag gjorde lite fisk till henne med, samma som till oss. Men när maten var klar, potatisen kok och barnet satt i sin stol så var jag inte så sugen på fisk längre.

Dom stora fina filéerna jag tinat upp hade krympt till halva sin storlek, fått en grådassigt färg och såg bara allmänt äckliga ut. Och det var dom också.....

Till och med Esther den lilla stackan fick kväljningar av maten så jag kunde inte med att ge henne allt. Hon fick lite smörgås istället. Då bannande jag mig själv för att jag inte lyssnade på mina instinkter från första början.

Min matdag avslutades med ett bak av brownies.

Matildas brownie med vaniljkesella. Det enda jag hade hemma.  Maud Onnermarks brownie från boken.

Jag gjorde bara halv sats och hade inne dem för länge i ugnen, råkade nog vispa socker och ägg lite för länge och resultatet, ja, ni ser väl skillnaden? *SUCK*

Dessutom, grädden på moset, fick jag betala för en vara två gånger på ICA när jag var och handlade. Detta upptäckte jag inte förrän jag såklart kommit hem. Jag blir så trött ibland.

Nu ska jag bara sitta här i soffan, äta torra brownie-kanter, dricka te och titta på TV eller nåt. Läsa min goda bok kanske. Tycka lite synd om mig själv och min sveddade fot.

Hejdå

Klockan är strax efter tolv och Esther sover middag som vanligt. Själv sitter jag och läser geografi och har det ganska skönt i tystnaden. Detta är min lilla heliga stund på dagen, då brukar jag faktiskt stänga av ljudet på telefonen och bara göra det jag egentligen känner för. Oftast plugga, men det kan vara en sådan simpel grej som att ta en dusch, läsa skvaller på nätet eller bläddra i någon av mina kokböcker och planera lite matlagning. Sånt där som gör en lite glad ni vet.

Det har varit en trevlig vistelse i Kbg men det är faktiskt väldigt skönt att va hemma igen. Hemma hos Per och katten! Per jobbar mycket nu inför kommande tävling som han ska delta i och det är jätteroligt. Han är så inne i det han gör och det eftersom det gör honom glad gör det även mig glad. Då får jag bossa här i hemmet också och ja, jag har allt blivit en riktigt hemmafis så jag är helnöjd med det!

En sak som jag noterat i Kbg var dock va lite snö som var kvar och vilka torra fina vägar det var. Inte alls som i Rågsved, här är det fortfarande blött och moddigt och lite halvbökigt att ta sig fram med vagn. Men, men, det blir nog bättre så fort solen tittar fram.

Esther antog en ny temporär sovställning också måste tilläggas, själv tyckte jag inte att det såg särskilt bekvämt ut men hon söv som en stock så henne gick det ingen nöd på där och då!

Idag ska vi baka brownies Esther och jag. Hade velat göra lite bröd också men vi har inte rikigt plats för det i frysen så jag får vänta lite.

Vi hörs mina vänner!