Det fungerar!Titta!

  Min pärla va inte så illa däran och nu kan jag plugga på full nivå igen. Hurra!

Det har varit några riktigt fina och ett par mindre fina dagar här i betongdjungeln. Idag är en av de bättre, solen skiner och vi har precis kommit in från en timmes promenad - Högdalen tur och retur.

Jag blir bara så oerhört förundrad och betänksam kring min relativt nya tillvaro här i denna lilla Stockholmsförort. (Kallas det så förresten? What ever!)
Där jag kommer ifrån skiljer sig något så otroligt ifrån detta. Det är som om jag tagit klivet ut ur bubblan och in i det verkliga livet.

Jag blir förundrad över vart jag varit i alla dessa år, vad är det för ett ställe jag kommer ifrån?

Idag, under Esthers och min promenad, har jag verkligen känt efter. Sett mig omkring, titta på människor, noterat lukter, ljus och färger och verkligen ansträngt mig för att se denna plats med alla sinnen. Att ta in att jag faktiskt tagit mig hit har jag ännu inte gjort, tror jag.

Idag skiner solen, det gör mig glad och pigg. Jag har tagit fram mina vårskor och det gör mig lycklig. Idag har jag druckit kaffe på min balkong när barnet sov och det är skönt.

Men, idag har jag också sett en, i mina ögon, mycket drog- och/eller alkoholpåverkad kvinna kissa bakom en nerdekad, gammal telefonkiosk. Inte i skymundan, verkligen inte, utan bredvid tunnelbanans cykelparkering där typ alla som slutar jobbet går och hämtar sin cykel för att åka hem för dagen. Ingen bryr sig direkt.

Jag har sett polisen köra ifatt och stoppa en röd liten Nissan utmed gatan där vi gick och jag måste lägga band på mig för att inte glo som ett fån.

Jag har sett att björkar, träd och andra buskar som slagit ut i nästan full grönska och i slänten intill tunnelbanan syns knapp graffitin längre på grund av det.

I parken utanför vårt hus leker barn. Mammor och pappor sitter tillsammans på bänkarna intill och tittar på, det ser mysigt ut. Jag hör spanska, svenska och något som jag tror är arabiska blandas vid klätterställningen. En cykel susar förbi och en grabb i kanske 12-års åldern vänder sig om för att "kolla in" mig, jag blir generad.

Mannen i hissen jag åkte med höll dörren åt oss så vi skulle komma med den. Han log vänligt mot oss och vinkade till Esther.

I skrivande stund har två polisbilar passerat på gatan utanför, dock inte i utryckningshastighet.

Fåglarna kvittrar och jag tänker att det kommer bli varmt i Rågsved i sommar.

Ja, min vardag har på många sätt förändrats sen jag flyttade hit. Jag är mycket ensam med Esther, jag bor på en ort där jag inte känner någon, jag träffar Per varje kväll. Jag är lyckligare än va jag har varit på mycket länge.

(Jag har inget större behov av att umgås, socialisera och lära känna nya människor just nu om ni undrar. Jag är såå oerhört nöjd som det är.)

Och hörrni, det är vår i luften. En härlig tid, alla endorfiner som legat latent i kroppen under den långa kalla vinter har verkligen frigjorts. (Inga detaljer det skulle bli så genant för mor och svärmor som läser här...   )

Idag ska jag bjuda sambo på fläskisar och rotfruktsgratäng och imorn har jag planerat en överraskningsmiddag med indiskt tema.

(Men det vet han inte om ännu.)

Ett par bilder får avsluta detta inlägg.

Bild 1: Vi är plantvakter är Pers bror och sambo som är ute och reser.

Bild 2 och 3: Turbosnabb (och störtgod) filmjölkslimpa och mitt baksällskap i badbaljan.

Trevlig onsdag på er önskar vi