God Afton gott folk!

En helg i Stockholm går mot sitt slut.

Om jag ska vara ärlig mot er så har dagarna sen i torsdags stundom varit tunga. Jag tror att det delvis beror på jag inte riktigt förstår att jag aldrig mer ska få träffa min morfar, men också för att dagarna bara rullar på trots att han inte längre finns. 

Men även om jag ibland önskar att tiden kunde stanna upp, om så bara för ett par sekunder, att det gavs ett ögonblick för ro och känslan av att få landa i vad som faktiskt hänt, så är jag ändå någonstans glad att den inte gör det.

Mina minnen av morfar finns ju alltid med mig och istället för att stanna allt så har jag alltid något med mig i tanken. Sådana där små ögonblick som jag kan plocka fram när jag själv vill och behöver att luta mig emot och det gör vardagen lite lättare.

En dag i taget.

Men, hörrni! Imorgon ska jag visa er lite av det som hållt mig sysselsatt under några dagar, att ha något att sätta händerna i har trots allt varit till stor nytta.

Och så min alldeles egna lilla glädjespridare såklart.

Hon förgyller mina dagar, varje dag.  

  (Denna är från Bölet i sommras, bland de första längre sträckorna hon gick i gummistövlar. Som vi skrattade åt lillskiten när hon vaggade fram!)