Vänta, vänta, vänta, vänta, vänta!!

Jag höll ju på att glömma musikutmaningens 7:e dag!

Dag 7: En låt som är förknippad med ett starkt minne.

Det finns ett par låtar som verkligen är starkt förknippade med speciella minnen, t.ex Queen med Bohemian Rhapsody som är min och Pers låt.

Jag har The Ark med It takes a fool to remaine sane som var mitt mantra i 13-års åldern, jag blev förälskad i Ola Salo när han uppträdde med den låten på Grammisgalan 2000.

Ett annat minne, ett starkt konsertminne, är från 2005 när jag var på Kent i Stockholm. Turné 19 hette deras turné som drog Sverige runt efter släppet av "Du & jag döden" och singeln Max 500 var mäktig just där och då.

Men, jag tror nog att Axel Karlsson från Karlsborg (min hemstad ni vet) som uppträdde som Gene Simmons i Kiss i programmet "Sikta mot stjärnorna" 1995 är det absolut starkaste musikminnet jag har.
Vill man kan man hitta hans framträdande på YT.

Jag var 8 år och blev fullkomligt Kiss-frälst.

Många år efter det prydde planscher av Kiss mina väggar och jag har en drös CD-skivor som gick varma i min spelare efter det framträdandet.   

Kiss med Love it loud 

God Middag!

Yrvaken Matilda här.

Har sovit med Esther en liten stund, grymt skönt och välbehövligt.

Per åkte taxi 04.30 i morse, han är i Frankfurt under dagen för nån jobbrelaterad grej, och jag gick upp med honom. Därav denna eftermiddagströtthet. Dessutom har Esther och jag spenderat två timmar ute på förmiddagen tillsammans med Jack och Kerstin vilket förmodligen också är en bidragande orsak till tröttheten.

Pratade just med Per, som f.ö ringde och väckte mig. Våren har kommit till Frankfurt och han satt på en uteservering och käkade schnitzel. Stockholm är tyvärr inte lika vårfint, ganska ruggigt idag. 

Men nog om väder och vind.

Idag, enligt det senaste ultraljudet, så går jag in i vecka 20, halvtid med andra ord.
Det har ju faktiskt gått ganska snabbt hit om jag tänker efter. Men det känns ändå som en evighet till 13:e augusti.

Som jag minns det med Esther så upplevde jag att andra halvan av graviditeten kändes längre, kanske det blir repris av den känslan?

  Så här ser jag ut, men jag känner mig större än vad bilden utger.

Lite lustigt är det, jag var faktiskt större med Esther vid den här tiden, eller så har jag bara ätit en brakmiddag när bilden togs. Ja, intresseklubben ni antecknar hoppas jag!?

Nähe, det är dags att väcka barnet i huset. Over n' Out!

Puss

/M