God Afton Kära Vänner!

Har återhämtat mig från gårdagens pärs, visserligen med lite feber och fortfarande rejält snorig men inte lika spöad som igår. Skönt, skönt.

Esthern har haft lite feber både igår och idag, hostar och rosslar gör hon också men verkar vara ganska glad och pigg ändå.

När jag bara ligger och tråkar på soffan roar hon sig med katten istället, den stackarn får utstå både det ena och det andra. 

Passande nog i förkylningstagen så har jag kunnat fundera lite extra fram och tillbaka, vridit och vänt på en låt som får mig peppad. Jag lyssnat genom ett par stycken som alla ligger mig varmt om hjärtat, hur gör man då?

Kontentan är att jag konstaterat att det under årens lopp funnits otroligt många olika låtar som fått mig peppad, främst tror jag det berott på ålder, plats och dåvarande känslotillstånd vilket det gör detta extra svårt att bara välja en låt.

Men, det finns en låt som följt mig en längre tid, närmare bestämt sedan jag var 18 (dvs. i 7 år!!??,) och som jag återkommer till lite då och då.

Det är Shannon Noll, en australiensk singer-songwriter snubbe som jag upptäckte just i Australien när jag var där.

Den här låten heter Shine, och visst, den har kanske ett ganska uttjatat tema men som 18-åring, ensam i en stad på andra sidan jorden så förmedlade den en känsla som jag hade då och som jag än idag kan minnas när jag hör den.

Jag hade tagit mig dit och hade världen framför mina fötter.

Ha en fortsatt trevlig kväll gott folk!

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan med en kopp te.

Puss och Kram!