God Afton!

Sitter här i kökssoffan och tittar på när Per röjer upp efter kvällens middag.

Det här inlägget är främst tänkt som en liten personlig minnesnotering ur två aspekter, dels eftersom jag testade lite nytt på matfronten idag och dels den lilla incidenten under tillagningen.

Dagens middag var helt vegetarisk och bestod av polentapankaka, avocadoröra, texmexbönor och bulgur- så himla göttigt. Allt utom bulguren kommer från " Den stora vegetariska kokboken" som för övrigt är min köksbibel just nu, en riktig inspirationsbringare i min vardag.

Som ni vet är bloggen mitt lilla forum dit jag återvänder lite då och då för att se vad jag kokat ihop och detta kan vara värt att läggas på minnet. Jag är över lag ganska svag för bönröror har jag insett...

Den lilla olyckan då?

Den grundar sig på att Esther för tillfället är hopplös, såå fullkomligt hopplös när det gäller att flytta runt på sin stol (tripptrapp). Fram till köksbänken, spisen eller diskhon och fingrar på ALLT hon ser.

Gissa vad mitt tålamod tycker om det.

Hon vill ju bara "lämpa mamma" (dvs. hjälpa mamma) och visst går det väl an ibland, men inte jämt!

När jag lagar mat är jag extra noga med att hålla henne borta från spisen och idag var absolut inget undantag, hon får hållas om hon står på sin stol vid köksbänken på behörigt avstånd från spisen. Det är okej.

Men hur det gick till idag vet jag inte, jag stod mellan Esther och spisen, hade just smält smör och dragit av kastrullen från plattan.

Då får Esthern ett infall och ska titta i kastrullen, hänger sig fram mot spisen samtidigt som hon håller i mig med ena handen och tar stöd på den varma plattan med den andra handen.

Ett illvrål och sen är det bara att sätta ungen på diskbänken mad handen under vattenkranen.

Efter sisådär 20 minuter så ser jag att det bara är fingertopparna på två fingrar hon här bränt. Tack o lov inte mer!!

Såhär två timmar senare så är hon ändå vid ganska gott mod även om hon inte använder sin vänstra hand, vilket å andra sidan är bra för blåsorna på den.

Men så kan det gå, och nu känns det extra surt att vi tagit bort spisskyddet som vi en gång hade pga att det blev så ont om plats på spisen. Gissa vad samvetet tycker om det. Maten blev i alla fall god.

Skickar ner mannen till källaren i afton på spisskyddsjakt, så får det bli.

Nu ska jag göra lite varm choklad, krypa upp i soffan och hänga med min familj innan lillan ska sova.

Det tycker jag vi kan unna oss denna måndag.

Puss och kram!