God afton!

Jag sitter på golvet med min lilla dator på en stol i köket och vet varken ut eller in.

Jag är rätt trött efter gårdagskvällen och natten som följde.

Inte blev det glögg och tjejig film igår, jag satte mig med kemin, gjorde klart och skickade in den 23.35 tror jag. Sen stupade jag i säng.

Lagom för Esther att då pärla upp sina blå och ville då visst inte somna om om hon inte fick ligga bredvid mig.

Sagt och gjort. Till saken hör den att är hon inne i en galen drömperiod just nu, sprattlar som en liten fisk, pratar i sömnen och snor runt i största allmänhet. Bara att gilla läget. Hon sover ju i alla fall.

Men när jag i morse, runt 04.37 (jag tittade på mobilen) så tyckte jag inte det lät som om hon bara pratade i sömnen. Nähäe då!

Jag hörde henne ropa "mamma" och när jag svarade "jaa" kom Liten traskande från köket, fram till sängen med uppsträckta armar. Lyfter upp barnet i sängen, lägger henne ner och hon fortsätter sova som om inget hade hänt.

Mitt barn går i sömnen också, som 1½-åring. Vart ska detta sluta?

Sen sov jag inte så mycket mer, rädd för att hon skulle trava iväg igen eller, värst av allt, vakna till och inte vilja somna om... Jag är INGEN morgonmänniska, inte sugen på att gå upp kl 05.00

Men Esther fortsatte sova och samtidigt sno runt från rygg till mage, till rygg igen, lägga sig på tvären, sparkar mig i huvudet, lägger fötterna på kudden för att vända sig om igen och pressa sitt lilla huvud mot mitt (hon gillar 100% närhet) och så höll det på.

Till kl 09, då jag kände att det fick vara nog och gick upp.

Men jag vill inte få det att låta som jag klagar, jag tycker det är ett bra tecken att hon drömmer och bearbetar allt hon upplever. Det är en del av hennes utveckling. Och en del av min som förälder, även om man blir lite trött på kuppen!   

Ikväll kom Per hem efter sin tur till Göteborg, vände i dörren för att åka och hämta sitt paket som kommit. Nu har han lagt Esther och satt tänderna i det ordentligt.

    Ser ni vad det är som belamrar mitt köksbord? Ser ni att min dator faktiskt står på en stol intill bordet eftersom det är överfyllt.?

Vi vanliga dödlig köper oss en dator när vi så önskar.

Per köper lösa komponenter (ni vet modekort, processor, "graffekort", makalösa manicker och andra krumelurer), en värstinglåda och bygger ihop sin dator själv.

Vad var det jag sa, en gnuuutta nördvarning på det men han får ju å andra det han vill ha.

Ja... Jag ska nog bara sitta här på golvet, fortsätta titta på när han skruvar och pillar och så småningom, om en inte alltför avlägsen framtid, krypa ner i sängen och sova gott.

Vi hörs imorn!

Puss o Kram-M