Hej hej!

På väg från Fredrikshamn, igen.

Det visslar i hytten, det blåser lite idag. Min hyttdörr skallrar men jag orkar inte engagera mig, jag borde väl egentligen sova vid det här laget. Klockan 16.30 börjar jag mitt pass och håller på till kl 02.30 inatt.

Första natten gjorde jag natten som var, dvs jag har bytt vakt från D- till A-vakt, det gick helt okej.

Det svåra är att byta vakttider, rutiner och ställa om sig i tidsrytmen. Men jag gillar nog den här vakten bättre, det är mer bryggtid och det gillar jag.

Jag ögnade igenom ett inlägg jag skrev i förra veckan, det är fel på ett ställe. Jag nämnde barriärerna på bildäck, de uppkom INTE efter Estonias förlisning. De kom tidigare men funktionen, att förhindra fria vattenytor, är densamma.

Det är i fören på båten som de s.k Estoniaportarna sitter, dessa uppkom efter hennes förlisning.

Det är portar som sitter bakom bogvisiret som en vattentät reservdörr skulle man kanske kunna säga? Jag vet inte riktigt exakt. 

    Så här ser det i alla fall ut akteröver när vi ligger i Göteborg.

Tyvärr har det varit några gråa och ganska kalla dagar nu på sistone, så att fiska fram telefonen, ta av sig handskarna och fota är inte speciellt lockande.

    Jag har i en veckas tid räknat västar, det har jag väl redan nämnt va?

Hur som haver, nu är jag färdig men det var några dagars arbete utomhus i blåsten.

Fast jag finner en viss tjusning i det med, att stå på däck och bli ordentligt vindbiten, fråga inte varför men jag gillar det.

Från det ena till något helt annat.

  Jag åkte ifrån mitt etui till kontaktlinserna när jag var hemma förra veckan, tur att det finns äggkoppar i mässen. De duger lika bra. Och "s" och "b", styrbord och babord såklart! Man blir lite skadad.

Nästa vecka ska jag vara i maskin, känns grymt spännande om ni undrar!

Ja! Jag måste ju bara visa vad som gör mig glad vilken grå eftermiddag som helst, tror inte jag lagt upp denna tidigare.

Per gjorde denna i höstas.    Älskar barnet, älskar musiken. ("Boléro" med London Symphony Orchestra)

God Afton!

Här ligger jag, nerbäddad i min lilla säng och försöker få till ett inlägg med minst möjliga kraftansträngning.

Det är långa men bra dagar, jag tycker själv att det bara går bättre och bättre.

Idag har jag för första gången lasta helt själv på babordsidan på 5:an. En god boost för självförtroendet.

Ikväll tog jag mig an styrbordsidan på 3:an, då med back-up eftersom jag mestadels varit på 5:an.

Det gick också bra, är det lagom med last så är det inte så svårt egentligen.

Det är när det är knökens som det är desto värre, så kaxig är jag inte än att jag törs ge mig i kast att blocka. Blocka innebär, något förenklat, att man vinkar in 4 lastbilar i bredd så att de nätt och jämnt kan öppna sida respektive förardörrar. Då är marginalerna breddmässigt mellan skåpen inte stora, och inte är det särskilt mycket utrymme mellan blocken heller.

Då är det också ganska farligt att gå mellan två lastbilar, om den ena fortfarande har motorn igång och chauffören slinter på kopplingen är risken hög att man man kläms. Säkerheten och ett par extra ögon i nacken är något man alltid måste ha med sig när man är på bildäck och jobbar.

Men nog om det, idag har jag även inventerat flytvästar. Solen tittade fram och det var en ganska behaglig förmiddag ute på däck.

Västarna räknas och sedan plomberar jag lådan/soffan så jag vet vilka jag gått igenom. Det är väl si sådär 2000 västar som skall gås igenom. Ungefär... Ja, det kommer ta någon vecka att göra jobbet.

Men jag får vara ute och jobba, inte fy skam. Fast främst om vädret tillåter, och gör det inte det så är jag inne och målar eller liknande. Ovan är bilder från "monkeyisland", dvs allra längst upp på båten där skorstenen också sitter.

    Så här kan det se ut på bildäck. En fripassagerare på flaket.

Bild 2 är det barriärer som jag håller på att stänga, dessa kom till efter Estoniakatastrofen.

Det är vattentäta "väggar" som fälls ner för att minska på fria vattenytor. Uppstår fria vattenytor så får man en kraftig försämring i stabiliteten på båten och i allra värsta fall så kan hon kantra.

Okej, lite kort, tänk att bära en glasslåda, fylld till hälften med en hand undertill. Inte så svårt.

Ta istället en långpanna, en sådan man har i ugnen, fylld till hälften - betydligt svårare att bära med en hand utan att tippa den. Det är samma princip här, minska på utrymmen där fria vätskeytor kan uppstå.

Vad mer att visa? Vyn från mitt hyttfönster. Det är bryggvingen man ser om ni undrar. Där står de och manövrerar henne till kaj. Både i Gbg och Fr.hamn lägger hon alltid till på babordsidan, det är där vi har ramperna till 5:ans bildäck samt landgången.

Och så har vi mig. Igen, lite mindre skitig.   

  Den minsta jackan som fanns ombord är ca 2, kanske 3, nummer för stor. Men den håller mig varm i alla fall!

Nähe, mina vänner. Nu måste jag sova, ny dag imorgon!

KRAAM!

-m

God Afton!

Här sitter jag i min hytt och bloggar.

Jag har fått lite nytändning igen. Kanske tack vare att internet är hjälpligt bra här på båten, och så har jag dessutom ganska mycket ledig tid så här på eftermiddagen/kvällen.

Jaha, två veckor har gått sedan jag mönstrade på Stena Danica vid Masthuggskajen. 

Varje dag åker vi till Fredrikshamn två ggr om dagen. Det lastas och lossas bilar, lastbilar, bussar eller vad som kan tänkas rulla på våra däck i rasande fart, och innan jag vet ordet av har kvällen kommit.

Jag skulle verkligen kunna överösa er med hur kul jag tycker att det här är.

Det är en miljö så olik allt annat jag tidigare arbetat med eller vistats i, och allt är över mina förväntningar.

Visst, visst, jag bestämde mig för att inte ha några konkreta förväntningar men att det kunde vara så här bra?!

Och då åker vi "bara" Fredrikshamn tur och retur.

På båten är det uppdelat i olika avdelningar, man kan nog säga att det är däck, maskin och restaurang/hotell. Det sistnämnda är jag dock lite osäker på.
Själv tillhör jag nämligen däckarna och spenderar dagarna främst med matroserna. Matrosernas förman är båsen och därefter följer styrmännen, överstyrman och befälhavaren. Dessa herrar (ja, det är bara karlar, jag är ensam tjej) är mina arbetskollegor, om jag nu kan kalla dem det?

Det är av dem jag ska lära mig så mycket som möjligt under första praktikperioden, ca 80% av tiden spenderar jag med matroserna och det känns så självklart.

Meningen är ju att jag ska vara nybakad styrman när jag läst klart, och om jag inte har någon uppfattning om vad som görs på däck, hur ska jag då kunna vara en bra arbetsledare i framtiden för den yrkesgruppen.

Därför är det så viktigt, nyttigt och roligt men samtidigt jäkligt tungt att hänga med dessa herrar i deras arbete.

    Ett litet axplock från idag - rostknackning med nålpistol.

Det syns inte men jag har en svart dammkaka i ansiktet.

Vi har också hunnit med en livbåtsövning idag, även jag fick köra.

Tyvärr inte jättebra bilder, det var svinkallt när jag försökte fota. I alla fall, när man kör så står man och kikar upp ur luckan, sista bilden. I fören ska en man stå och tillika en man i aker, det är nämligen inte superbra sikt från lucköppningen vid ratten, än mindre när man är så kort som jag. 

Egentligen skulle vi gått från Gbg kl 9.15, enl. turlistan, men förmiddagsturen var inställd för att div övningar och underhållsarbete skulle hinnas med. Olika typer av övningar görs minst en gång i veckan, då krävs det ibland att hon ligger still. Idag var det, som nämnt, även tid avsatt för rent underhållsarbete som inte kan göras när man har passagerare ombord.

En mycket givande dag, jag är nöjd med mitt dagsverke. Klockan 21 ska jag ut och vara med på förtöjningen i Fredrikshamn samt lossning och lastning sedan är arbetsdagen slut. 

Imorgon börjar jag på ett nytt schema som D-vakt, eller dagvakt kan man också säga. Men vad det innebär får jag återkomma om, jag är nämligen inte helt säker själv.

Förmodligen mycket underhållsarbete som görs under dagtid, t.ex splejsa (eller splitsa, dvs. göra en ögla) trossar, måla eller knacka mera rost. Och så lasta fordon förstås!

Hejsvejs!!

Vad kan man göra när det börjar kännas lite tråkigt och alldagligt?

Jo, en lösning är att möblera om.

Therefore det spartanska utseendet.

Bloggen ska få ett nyare, uppdaterat utseende.

Ja menar, det var ju ganska längesedan jag var brunett.   

/Matilda

HEJ PÅ ER!!
 
Jösses vad trögt det går här på bloggen, jag är lite bedrövad över de facto.
Tentaveckan är i alla fall avklarad, två tentor blev det, varav den ena har jag fått besked om, den gick jättebra!
Skönt att ha spräckt nollan, dvs jag har fått mina allra första högskolepoäng, och kul som sjutton är det också.
Jag inser mer och mer hur rätt jag hamnat och hur spänd och förväntansfull jag är inför kommande praktik.

 
Men, men, med mycket skolarbete så är det som vanligt väldigt få andra saker som hinns med.
Ni vet ju att jag exempelvis misströstat lite över den knappa tid jag fått i skogen denna höst.
Och nu, när affärerna börjar plocka fram julsaker, har jag även insett att jag glömt/missat/inte hunnit med att gå upp i min "före-jul-hösmys-känsla". Något bättre ord finns inte riktigt att beskriva den där känslan med.

Och jag, som ni säkerligen vet vid det här laget, som fullkomligt Älskar julen och tiden dessförinnan, jag har liksom kommit av mig... Mycket besynnerligt och så olikt mig.
Nåväl, kanske lite julmarknader framöver kan råda bot på det?

Hur som helst, för att inte kasta bort tiden och innan det blir dags att hänga julgardiner så har jag äntligen fått till en liten, och väldigt spattig, videoinblick i vårt hem. Om jag inte missminner mig så lovade jag det någon gång för längesedan. Kontentan är, att denna lilla video i alla fall, trots 5464546841321321 göromål, hunnits med att göras!

Hoppas ni inte blir åksjuka, det är filmat med mobilkamera och som sagt lite snurrigt osv men, men, here goes:

Jag ska göra vad jag kan för att det inte ska dröja alltför länge tills jag skriver nästa gång!

Stora Kramar till er Alla!

/Matilda

Hej på er!

Jag har försökt få till ett inlägg i flera dagar men bloggplatsen strular med mig, i eftermiddag ska jag sätta mig och göra ett nytt försök! Nåt kommer inom kort!   Bara så ni vet.

Hej På er!

Jag håller som bäst på att förbereda mig inför nästa vecka, då skriver jag nämligen mina allra första tentor.

Terrester Navigation på måndag och Stabilitet och fartygskonstruktion på onsdag.

Egentligen skulle vi haft tre tentor men den sista har blivit inställd, ganska skönt om jag ska vara ärlig.

Men det är fortfarande mycket att läsa och därför är det fortsatt tyst här ett tag. Hoppas ni har lite överseende!

Sänder stora kramar till er alla!!

KRAAM!

/Matilda

God Afton Kära Vänner!

Det har varit en fin dag.

Jag hade inga schemalagda föreläsningar och hade möjligheten att vara hemma med flickorna istället.

Plugga har jag visserligen gjort också, och Esther var på dagis mellan 9-14 men på det hela taget så har jag haft en skön dag i sann hemma-anda.

Men nog om det.

För ett par dagar sedan när jag kom hem från skolan hade Esther något hon ville visa. 

I somras kunde hon det inte men nu har hon hittat motoriken och gissa om hon är stolt!

Synd att jag filmat på detta knasiga format men man ser ju vad hon gör i alla fall.

Eller? Hon har alltså lärt sig att hoppa på ett ben.

Ett litet steg för mänskligheten men ett jätteskutt för Esther Nyman!   

Ja, jag ville bara dela med mig av detta.

Trevlig Kväll!

/M