God Kväll,

Just nu i en hytt, på väg till Lübeck  

Frankrike - Holland, 0-0 än så länge. Men fransmännen är bra, det känns som deras kväll.

    Så här såg det ut en annan kväll men jag minns inte vilken. Det känns som om vi alltid är på väg, då blir det till slut svårt att hålla isär vilken dag eller kväll det är. Detsamma gäller tiderna, tre timmars sömn en natt, 6 timmar en annan. Men det funkar bra, jag trivs och lär mig mycket.

För ett par timmar sedan fick vi blackout mitt i TSS:en (trafiksepareringssystem) utanför Bornholm. Mycket trafik och dessutom brandlarm på det - då steg min puls rejält vill jag lova.

Men ingen brand, tack.o-lov, och styrförmågan återkom ganska snart. Ibland glömmer man bort att det faktiskt kan inträffa oförutsägbara företeelser, jag har varit förskonad från det under tidigare praktikperioder.

En något obehaglig men nyttig incident.

Klockan 04 ska jag upp och rigga lotslejdare, därefter följer inkörningen till Lübeck. Då är jag på bryggan. Klockan 07 räknar vi med att vara förtöjda. Jag måste sova några timmar nu, om jag kan slita mig från matchen. Ha det fint allesammans. Jag återkommer snart igen.

/m

Hallå där,

Aftonen har smugit sig på och jag har dragit mig tillbaka. Klockan 17 avgick vi, senare än planerat, från Göteborg och nu styr vi åter kosan mot Oulu. Idag är det en vecka sedan jag klev ombord, tiden går så fort!

Och vilken värme det varit idag, 27 grader! Puh! Sommaren har kommit med besked.

Men jag är glad att det är varmt och fint när man är ute på däck och jobbar.

I brist på annat slänger in en låt som jag återupptäckte häromdagen. En liten favorit så här på kvällskvisten.

Hoppas solen strålat lika gott på er idag som här på västkusten!!

Kram-m

God Afton,
Det sitter en lite trött och solbränd tjej och skriver dessa rader. Klockan 06 i morse blev jag väckt för förtöjning, sedan dess har dagen trillat på i rasande takt. Den ordinarie landrampen här i Lübeck är under reparation och därför får vi gå till en tillfällig kaj. Problemet blir, att gods på väderdäck måste lyftas av med kran, vilket i sin tur medför att vi måste gå till ytterligare en annan kaj för att göra detta.

På däck i väntan på förtöjning. Vi, dvs. jag, vaktstyrman och en matros, är alltid akter.

Väl förtöjda och rampen lagd så låter man meddela att kranen är trasig. Detta medförde ytterligare ett byte av kaj. Så istället för en förtöjning och avgång från Lübeck omkring 13-tiden avverkade vi tre förtöjningar och avgång kl 18. Så kan det vara.

Och ni vet ju vid det här laget hur barnsligt förtjust jag är i stora saker. Som att lyfta tankar med 200-gradig tallolja med en Stor kran.

  Klockan är strax efter 21 nu, jag tror faktiskt att jag ska krypa ner. Imorgon kommer vi till Göteborg. Normalt sett skulle vi varit inne vid 09:00, så blir det garanterat inte. Men när det blir återstår att se. Jag börjar kl 08 som vanligt, en vecka ombord. Tiden går besinningslöst fort!

Natti, natt!

-m

God Afton,

Det är lördagskväll, jag sitter och myser i min hytt. Dricker te och tittar på "Game of Thrones". Det kanske låter konstigt, men ikväll känns det lite skönt att få vara en smula osocial. Vi har lämnat Husum och är ute på öppet vatten. Ingen täckning på mobilen, inte så mycket trafik som gör det högintressant att vara på bryggan och imorgon är det sovmorgon till 10. Det är ganska behagligt med andra ord att kvälls/nattsudda med en bra serie i mitt eget sällskap. Men nog om det!

Så vi lämnade Oulu bakom oss och styrde mot Kemi.

  Lasten består mestadels av sådana här SECU-boxar. Det är alltså containers som är betydligt större än normala 40-fotare och specialanpassade på Stora Enso. Tre däck har vi som vi kan lasta med dessa, hon är byggd just för att kunna ta den här typen av last. Men det tas ju annan RoRo-last också.

      I kustnära farleden, ca 3 timmar (om jag inte minns fel), mellan Oulu och Kemi handstyrde jag. Det är kapten som sitter till höger om mig, han ger roderorder alternativt kurser som jag styr. Till vänster sitter överstyrman.

Det går liksom inte att sätta ord på känslan, man står där bakom ratten och girar nästan 90 grader med ett 190 meter långt och 26 meter brett fartyg i en farled. Det är liksom som en storartad känsla i en liten person - kolla ratten liksom! Den lilla, nästan futtiga manicken får 190 meter att svänga!

Så är det.

Nu håller visst mitt te på att bli kallt. Lite påtår och mera serier hägrar. Vi hörs snart igen.

Ta hand om er.

/m

Hej På er,

I morse anlände vi till Finland, Oulu (Uleåborg). Det är första gången jag kommer så långt norrut via sjövägen. Omkring klockan 03:00, 19 grader varmt, så gott som fullt dagsljus och vindstilla, gled vi in till kajen.

Bättre morgon får man leta efter!

Allt är fint här ombord. Första veckan innebär mest däcksarbete mellan 08-17. Det är för att jag ska komma in i rutinerna, därefter kommer det bli 4 timmar däck och 4 timmar bryggvakt. Jag hoppas kunna gå alla vakter, dsv. en vecka 4-8-vakten, 8-12 och slutligen 12-4,  men jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det än och då. Vi får se.

Efter Oulu åker vi till Kemi, vidare ner till Lübeck och på tisdag är vi åter i Göteborg. Denna resa kommer vi dock göra en liten avstickare till Husum, en ort som inte ligger på den ordinarie rutten annars.

Egentligen borde jag kanske sova ett par timmar, men förtöjningen denna fantastiska morgon gjorde mig alldeles klarvaken. Sömnen kan jag ta igen efter Kemi. Men hörrni, så här såg det ut hos mig i morse.

Ha det gott kära vänner!

Kram-m
 

Hej på Er!

Lovar en längre rapport ev senare i afton. Klev på TransPaper och parkerade väskan i sängen kl 10:30, gick familiarization tour och omkring 16-tiden lämnade vi Göteborg. Men hörrni, jag återkommer senare!

Kram-m

Nämen Hällå Där!

Herre Jisses, det var INTE igår jag var här och kokade ihop ett par meningar.

Ja, ja. Vad göra?

En mörk fredagsmorgon, under en fantastiskt stjärnhimmel, kl 04:30 den 1:a november firades jag, kapten och överstyrman ner i MOB-båten (MOB = man over board). Detta var från vår ankarplats utanför Sundsvall och ca 15-20 minuter senare stod kapten, jag och min jätte stora väska på landbacken.

Där och då slutade äventyret på Tarnbris. Tårar fälldes av trötthet, lycka och sorgsenhet.

99 dagar ombord,från strålande sommardagar till en annalkande höst, och nästan lite vinterkänsla, har passerat under min tid där.

Mycket skratt, nyvunnen kunskap och viktiga kontakter är bara några inslag som jag har med mig.

Idag, tre veckor senare, sitter jag åter framför datorn, plöjer genom papper eller hänger över sjökort och radarbilder.

Skolan lät inte vänta på sig. Långt ifrån.

Det känns mer eller mindre hysteriskt att kastas in i detta tempo efter månader av frånvaro.

Hjärnkontoret går på högvarv. Skolmässigt pratar vi nu.

Men det mesta är sig likt, mer eller mindre.

Barnen går på dagis mellan 8-15 varje dag, Per jobbar vid sin dator och katten sover i stort sett hela tiden.

Ok, i ärlighetens namn, det har väl varit lite besynnerligt. Jag har kommit hem till en vardag som inte var vardag när jag mönstrade på.

Edith var fortfarande liten bebis (i mina ögon) och Esther var, då som nu, pratglad och trotsig 3-åring.

Men efter hemkosten märker jag hur dessa två flickor blivit större och förändrats.

Esther är visserligen fortfarande stans största pratkvarn, men betydligt mer vältalig och använder ord som hon inte gjort tidigare. 3-års-trotsen har lugnat ner sig men en ny typ av trots tagit form. Den av mer utstuderat slag.

Nu är hon medveten om att hon gör fel, och hon gör det med vilja.

Edith har inte bara vuxit på längden, fått fler tänder och lärt sig nya ord. Hon visar även STORA tendenser till ett humör utan dess like.

Tänk att två barn kan vara så olika!? Älskade ungar!

Och bara en sådan sak som att jag inte riktigt bott in mig i lägenheten. (Inflytt var 1 juli, mitt i semestern, och påmönstring 25 juli)
Nu börjar den kännas som ett inbott hem, för ett par veckor sedan var det lite si och så med den saken..

Att dessutom pendla med kollektivtrafik till skolan, också helt nytt och fortfarande lite ovant.

Promenadavstånd och Älvsnabbare (båt) var jag ju grymt bortskämd med tidigare.

Men jag är Glad. Så glad över att få vara hemma igen. Glad över att få träffa min fina familj dagligen och skolan, hur tufft det än känns, så är det kul och nyttigt att få aktivera hjärncellerna.  

Och Tarnbris anlöper Göteborg tillräckligt ofta för att jag ska få chansen att åka ner och hälsa på om eventuell abstinens uppstår.

Borta var verkligen så långt över mina förväntningar - bra alltså - men är hemma alltid Bäst!

Per och Esther har satt året glögg, Edith bistår med sitt sällskap.

En kvällstur på cykel till kyrkogården på allhelgonadagen, tyvärr är mobilen inte optimal att fota med i mörker..

Marvin håller mig sällskap när jag pluggar. Han tycks ha längtat efter sin matte, viker inte gärna från min sida vare sig det gäller plugg eller nattetid. Dvs. han sover bokstavligt talat PÅ mig. Katt!

Lång dag i skolan med navigationssystem åtföljs av god middag. Här; Edith äter hemlagad sushi. Sedan blir det bad medan jag sitter bredvid och sjunger alla sånger jag kan ur sångboken. Och när kvällen kommer blir det välförtjänt vuxentid.

Och idag har glöggen silats, nu skall den stå till sig en vecka.

Det börjar vankas jul hörrni!

Ni vet ju vad jag tycker om den saken!! HURRA!

Puss och Kram

/Matilda

...Godot?

Nej.

Vi väntar på att få komma till kaj.

Just nu ligger vi uppankrade utanför Amsterdam.

Kanske morgondagen bringar mera spännande nyheter.

Fast..., varför rusa mot en ny dag?

Att alltid vara på väg. Nej. Nej, idag säger jag tvärtom. Stannar upp för ett tag.

Tillåter mig själv att infinna mig i ett ögonblick. Detta ögonblick.

Idag, och idag, dagen är nästan slut.

Men det betyder inte att jag inte behöver påminna mig själv, hur viktigt det är att bara stanna upp.

Inte ständigt jäkta framåt.

Det kan faktiskt vara nog så tillräckligt att bara reflektera över den tanken.

Varför är man så dålig på det?

Att ta till vara på sin tid.

Kära nån, nu skriver fingrarna vad hjärnan tänker.

Jag brukar inte göra några större djupdykningar här i bloggen. Det är liksom inte nödvändigt.

Då skulle den här bloggen bli överfylld, fullkomligt sprängfylld av osammanhängande resonemang.

Resonemang från mitt, stundom förvirrade och ibland konstiga, huvud. 

Det är inte min avsikt.

Ha, ha!  

Nähe, sjövägsreglerna (COLREG - kan googlas för den intresserade) ligger på en stol här intill mig och undrar när jag tänkte ta mig an dem.

"Ni älskade 37 regler - You are eating me!"

Nämnde jag tentan som kommer framåt december? 100% rätt, inga fel tillåtna.

Oj, oj, oj, nu sprang självförtroendet och gömde sig under skrivbordet därborta.

När jag klarat den tentan är jag förhoppningsvis en måttligt duglig sjöfarare.

Då fattas bara lite kött på benen i form av erfarenhet också.

Ah, fast nu skulle vi ju ta en sak i taget. Okej, okej, dags att sluta flumma.

Innan ni börjar undra om jag har fått tankfnatt (vilket också kan googlas för den ännu mer intresserade) eller liknande.

Lika så gott att stilla denna kunskapstörst innan brottningsmatchen med kudden startar.

Nämen, nu har ju till och med sjövägsreglerna flyttat upp här i sängen bredvid mig. Ja, ja, vi säger väl det då.

Hej på ett litet tag!

Puss-m