Hej hej!

På väg från Fredrikshamn, igen.

Det visslar i hytten, det blåser lite idag. Min hyttdörr skallrar men jag orkar inte engagera mig, jag borde väl egentligen sova vid det här laget. Klockan 16.30 börjar jag mitt pass och håller på till kl 02.30 inatt.

Första natten gjorde jag natten som var, dvs jag har bytt vakt från D- till A-vakt, det gick helt okej.

Det svåra är att byta vakttider, rutiner och ställa om sig i tidsrytmen. Men jag gillar nog den här vakten bättre, det är mer bryggtid och det gillar jag.

Jag ögnade igenom ett inlägg jag skrev i förra veckan, det är fel på ett ställe. Jag nämnde barriärerna på bildäck, de uppkom INTE efter Estonias förlisning. De kom tidigare men funktionen, att förhindra fria vattenytor, är densamma.

Det är i fören på båten som de s.k Estoniaportarna sitter, dessa uppkom efter hennes förlisning.

Det är portar som sitter bakom bogvisiret som en vattentät reservdörr skulle man kanske kunna säga? Jag vet inte riktigt exakt. 

    Så här ser det i alla fall ut akteröver när vi ligger i Göteborg.

Tyvärr har det varit några gråa och ganska kalla dagar nu på sistone, så att fiska fram telefonen, ta av sig handskarna och fota är inte speciellt lockande.

    Jag har i en veckas tid räknat västar, det har jag väl redan nämnt va?

Hur som haver, nu är jag färdig men det var några dagars arbete utomhus i blåsten.

Fast jag finner en viss tjusning i det med, att stå på däck och bli ordentligt vindbiten, fråga inte varför men jag gillar det.

Från det ena till något helt annat.

  Jag åkte ifrån mitt etui till kontaktlinserna när jag var hemma förra veckan, tur att det finns äggkoppar i mässen. De duger lika bra. Och "s" och "b", styrbord och babord såklart! Man blir lite skadad.

Nästa vecka ska jag vara i maskin, känns grymt spännande om ni undrar!

Ja! Jag måste ju bara visa vad som gör mig glad vilken grå eftermiddag som helst, tror inte jag lagt upp denna tidigare.

Per gjorde denna i höstas.    Älskar barnet, älskar musiken. ("Boléro" med London Symphony Orchestra)

God Afton!

Här ligger jag, nerbäddad i min lilla säng och försöker få till ett inlägg med minst möjliga kraftansträngning.

Det är långa men bra dagar, jag tycker själv att det bara går bättre och bättre.

Idag har jag för första gången lasta helt själv på babordsidan på 5:an. En god boost för självförtroendet.

Ikväll tog jag mig an styrbordsidan på 3:an, då med back-up eftersom jag mestadels varit på 5:an.

Det gick också bra, är det lagom med last så är det inte så svårt egentligen.

Det är när det är knökens som det är desto värre, så kaxig är jag inte än att jag törs ge mig i kast att blocka. Blocka innebär, något förenklat, att man vinkar in 4 lastbilar i bredd så att de nätt och jämnt kan öppna sida respektive förardörrar. Då är marginalerna breddmässigt mellan skåpen inte stora, och inte är det särskilt mycket utrymme mellan blocken heller.

Då är det också ganska farligt att gå mellan två lastbilar, om den ena fortfarande har motorn igång och chauffören slinter på kopplingen är risken hög att man man kläms. Säkerheten och ett par extra ögon i nacken är något man alltid måste ha med sig när man är på bildäck och jobbar.

Men nog om det, idag har jag även inventerat flytvästar. Solen tittade fram och det var en ganska behaglig förmiddag ute på däck.

Västarna räknas och sedan plomberar jag lådan/soffan så jag vet vilka jag gått igenom. Det är väl si sådär 2000 västar som skall gås igenom. Ungefär... Ja, det kommer ta någon vecka att göra jobbet.

Men jag får vara ute och jobba, inte fy skam. Fast främst om vädret tillåter, och gör det inte det så är jag inne och målar eller liknande. Ovan är bilder från "monkeyisland", dvs allra längst upp på båten där skorstenen också sitter.

    Så här kan det se ut på bildäck. En fripassagerare på flaket.

Bild 2 är det barriärer som jag håller på att stänga, dessa kom till efter Estoniakatastrofen.

Det är vattentäta "väggar" som fälls ner för att minska på fria vattenytor. Uppstår fria vattenytor så får man en kraftig försämring i stabiliteten på båten och i allra värsta fall så kan hon kantra.

Okej, lite kort, tänk att bära en glasslåda, fylld till hälften med en hand undertill. Inte så svårt.

Ta istället en långpanna, en sådan man har i ugnen, fylld till hälften - betydligt svårare att bära med en hand utan att tippa den. Det är samma princip här, minska på utrymmen där fria vätskeytor kan uppstå.

Vad mer att visa? Vyn från mitt hyttfönster. Det är bryggvingen man ser om ni undrar. Där står de och manövrerar henne till kaj. Både i Gbg och Fr.hamn lägger hon alltid till på babordsidan, det är där vi har ramperna till 5:ans bildäck samt landgången.

Och så har vi mig. Igen, lite mindre skitig.   

  Den minsta jackan som fanns ombord är ca 2, kanske 3, nummer för stor. Men den håller mig varm i alla fall!

Nähe, mina vänner. Nu måste jag sova, ny dag imorgon!

KRAAM!

-m

God Afton!

Här sitter jag i min hytt och bloggar.

Jag har fått lite nytändning igen. Kanske tack vare att internet är hjälpligt bra här på båten, och så har jag dessutom ganska mycket ledig tid så här på eftermiddagen/kvällen.

Jaha, två veckor har gått sedan jag mönstrade på Stena Danica vid Masthuggskajen. 

Varje dag åker vi till Fredrikshamn två ggr om dagen. Det lastas och lossas bilar, lastbilar, bussar eller vad som kan tänkas rulla på våra däck i rasande fart, och innan jag vet ordet av har kvällen kommit.

Jag skulle verkligen kunna överösa er med hur kul jag tycker att det här är.

Det är en miljö så olik allt annat jag tidigare arbetat med eller vistats i, och allt är över mina förväntningar.

Visst, visst, jag bestämde mig för att inte ha några konkreta förväntningar men att det kunde vara så här bra?!

Och då åker vi "bara" Fredrikshamn tur och retur.

På båten är det uppdelat i olika avdelningar, man kan nog säga att det är däck, maskin och restaurang/hotell. Det sistnämnda är jag dock lite osäker på.
Själv tillhör jag nämligen däckarna och spenderar dagarna främst med matroserna. Matrosernas förman är båsen och därefter följer styrmännen, överstyrman och befälhavaren. Dessa herrar (ja, det är bara karlar, jag är ensam tjej) är mina arbetskollegor, om jag nu kan kalla dem det?

Det är av dem jag ska lära mig så mycket som möjligt under första praktikperioden, ca 80% av tiden spenderar jag med matroserna och det känns så självklart.

Meningen är ju att jag ska vara nybakad styrman när jag läst klart, och om jag inte har någon uppfattning om vad som görs på däck, hur ska jag då kunna vara en bra arbetsledare i framtiden för den yrkesgruppen.

Därför är det så viktigt, nyttigt och roligt men samtidigt jäkligt tungt att hänga med dessa herrar i deras arbete.

    Ett litet axplock från idag - rostknackning med nålpistol.

Det syns inte men jag har en svart dammkaka i ansiktet.

Vi har också hunnit med en livbåtsövning idag, även jag fick köra.

Tyvärr inte jättebra bilder, det var svinkallt när jag försökte fota. I alla fall, när man kör så står man och kikar upp ur luckan, sista bilden. I fören ska en man stå och tillika en man i aker, det är nämligen inte superbra sikt från lucköppningen vid ratten, än mindre när man är så kort som jag. 

Egentligen skulle vi gått från Gbg kl 9.15, enl. turlistan, men förmiddagsturen var inställd för att div övningar och underhållsarbete skulle hinnas med. Olika typer av övningar görs minst en gång i veckan, då krävs det ibland att hon ligger still. Idag var det, som nämnt, även tid avsatt för rent underhållsarbete som inte kan göras när man har passagerare ombord.

En mycket givande dag, jag är nöjd med mitt dagsverke. Klockan 21 ska jag ut och vara med på förtöjningen i Fredrikshamn samt lossning och lastning sedan är arbetsdagen slut. 

Imorgon börjar jag på ett nytt schema som D-vakt, eller dagvakt kan man också säga. Men vad det innebär får jag återkomma om, jag är nämligen inte helt säker själv.

Förmodligen mycket underhållsarbete som görs under dagtid, t.ex splejsa (eller splitsa, dvs. göra en ögla) trossar, måla eller knacka mera rost. Och så lasta fordon förstås!

Hejsvejs!!

Vad kan man göra när det börjar kännas lite tråkigt och alldagligt?

Jo, en lösning är att möblera om.

Therefore det spartanska utseendet.

Bloggen ska få ett nyare, uppdaterat utseende.

Ja menar, det var ju ganska längesedan jag var brunett.   

/Matilda