God Afton!

Här ligger jag, nerbäddad i min lilla säng och försöker få till ett inlägg med minst möjliga kraftansträngning.

Det är långa men bra dagar, jag tycker själv att det bara går bättre och bättre.

Idag har jag för första gången lasta helt själv på babordsidan på 5:an. En god boost för självförtroendet.

Ikväll tog jag mig an styrbordsidan på 3:an, då med back-up eftersom jag mestadels varit på 5:an.

Det gick också bra, är det lagom med last så är det inte så svårt egentligen.

Det är när det är knökens som det är desto värre, så kaxig är jag inte än att jag törs ge mig i kast att blocka. Blocka innebär, något förenklat, att man vinkar in 4 lastbilar i bredd så att de nätt och jämnt kan öppna sida respektive förardörrar. Då är marginalerna breddmässigt mellan skåpen inte stora, och inte är det särskilt mycket utrymme mellan blocken heller.

Då är det också ganska farligt att gå mellan två lastbilar, om den ena fortfarande har motorn igång och chauffören slinter på kopplingen är risken hög att man man kläms. Säkerheten och ett par extra ögon i nacken är något man alltid måste ha med sig när man är på bildäck och jobbar.

Men nog om det, idag har jag även inventerat flytvästar. Solen tittade fram och det var en ganska behaglig förmiddag ute på däck.

Västarna räknas och sedan plomberar jag lådan/soffan så jag vet vilka jag gått igenom. Det är väl si sådär 2000 västar som skall gås igenom. Ungefär... Ja, det kommer ta någon vecka att göra jobbet.

Men jag får vara ute och jobba, inte fy skam. Fast främst om vädret tillåter, och gör det inte det så är jag inne och målar eller liknande. Ovan är bilder från "monkeyisland", dvs allra längst upp på båten där skorstenen också sitter.

    Så här kan det se ut på bildäck. En fripassagerare på flaket.

Bild 2 är det barriärer som jag håller på att stänga, dessa kom till efter Estoniakatastrofen.

Det är vattentäta "väggar" som fälls ner för att minska på fria vattenytor. Uppstår fria vattenytor så får man en kraftig försämring i stabiliteten på båten och i allra värsta fall så kan hon kantra.

Okej, lite kort, tänk att bära en glasslåda, fylld till hälften med en hand undertill. Inte så svårt.

Ta istället en långpanna, en sådan man har i ugnen, fylld till hälften - betydligt svårare att bära med en hand utan att tippa den. Det är samma princip här, minska på utrymmen där fria vätskeytor kan uppstå.

Vad mer att visa? Vyn från mitt hyttfönster. Det är bryggvingen man ser om ni undrar. Där står de och manövrerar henne till kaj. Både i Gbg och Fr.hamn lägger hon alltid till på babordsidan, det är där vi har ramperna till 5:ans bildäck samt landgången.

Och så har vi mig. Igen, lite mindre skitig.   

  Den minsta jackan som fanns ombord är ca 2, kanske 3, nummer för stor. Men den håller mig varm i alla fall!

Nähe, mina vänner. Nu måste jag sova, ny dag imorgon!

KRAAM!

-m