God Afton Kära Vänner!

Tisdag idag.

En tisdag som började riktigt bra, jag var uppe först och vaknade både pigg och utvilad, det hör till ovanligheterna vill jag lova!

Jag hade ganska många planer för dagen, plugga, leka, åka och handla, baka bullar, laga god mat, fixa och dona som vanligt.

Men strax innan lunch kom huvudvärken smygande och gjorde sig ordentligt till känna vid 13-tiden.

Den här huvudvärken är förmodligen graviditetsrelaterad, den sitter på ett särskilt ställe och jag minns att jag hade detsamma med Esther lite då och då, och för det mesta hjälper en eller två alvedon. Men inte idag. När klockan närmade sig 15-tiden fick jag ringa hem Per och då hade stackars Esther har haft det tråkigt i många timmar.

Men vad ska man göra? Jag har helt enkelt inte orkat vara som jag brukar och eftersom man inte får käka ibuprofen när man är gravid så får man sätta tilltron till alvedon även om det inte är tillräckligt alla gånger.

Men jag vill INTE att detta ska bli ett gnälligt inlägg som har med graviditetsrelaterade issues att göra så nu pratar vi inte mer om det!

Tur att jag har världens finaste sambo!

När han kom hem tog han med Esther till affären samt ägnade henne all den uppmärksamhet som hon villa ha och förtjänar. På så vis fick jag ett par välbehövliga sömntimmar som tillsammans med ett par alvedon till gjorde huvudet betydligt bättre.  

För att summera den här tisdagen på bästa sätt så får jag ändå säga att den avslutades i samma anda som den började.

Ikväll har vi även haft Anders på middag och fettisdagen till ära slängde vi ihop ett gäng semlor och testade några nya vegetariska rätter.

Jag kan som vanligt inte bestämma mig så det blev en salig röra av lite av varje.

En ruccola/purjo quiche, gratinerade kidneybönor med tomatsalsa och ost, nachochips, en tomat och broccoligratäng, guacamole och en liten sallad med svarta bönor och tomater.

Och såklart:

     Dagens höjdpunkt!

Nu ska jag dra mig tillbaka, förhoppningsvis går vi en förträffligt bra askonsdag till mötes imorgon.

God Natt Gott Folk!

Puss och Kram

/Matilda

PS:Det är alldeles för sällan jag säger det men det är så roligt att ni kommenterar, Tack fina ni! DS

God Morgon!

Ännu en ny vecka framför oss då, på dagens schema står såklart lek och bus, studier, en promenad i solen och mata ankorna vid Järlasjön, en tur till affären för att köpa div matrelaterade attiraljer och... ja, det var nog i stort sett allt.

Helt vanlig måndag med andra ord.

What else? Jo, jag kan ju berätta att kommande dagar bjuder på vegetarisk kost. Vi har haft sån sabla köttfrossa i flera dagar så jag börjar känna mig som en grottmänniska. Lite variation tack!

Dagens lunch blir därför en enkel dhal och till kvällen blir det nog en potatis- och jordärtskockssoppa. Mumma!

Men jag måste ju såklart inflika att lördagens middag INTE gick av för hackor! Nej, nej!

    Sticky spareribs med en ingefärssmakande glaze som var bland det godaste vi ätit på länge. Per sa knappt ett ord under hela middagen. Frosseri på hög nivå!

    Den bjuder jag på... 

Och utan att blir allt för detaljerad så hade vi knappt hunnit svälja sista köttbiten när Esther sa att hon bajsat.

En mindre angenäm doft spred sig i köket och vi kunde snabbt konstatera att det inte fanns någon annan lösning än att ställa fröken i badkaret eftersom blöjan inte gjort vad den borde.

En bättre avslutning på en mysig lördagsmiddag får man leta efter!

Men Esther var nog så glad ändå!   

Söndagen kom och vi gjorde inte många knop den dagen heller. Vi har haft ombytta roller i köket och igår stod Per för bak av frukostbröd i form av två sirapslimpor. Jättefina och synnerligen goda!

Han var lite rädd att jag skulle ta cred för bröden så jag vill bara åter förtydliga att det är Per och ingen annan som har bakat dom. Okej!

Dags att luta sig tillbaka, slå upp kursboken i "teknik, människa och samhälle" och berika mig med lite kunskap i teknikutvecklingens historia. 

Hej på ett tag!

/Matilda

God Eftermiddag!

Inser att jag bara blir sämre och sämre på det här med att blogga. Inte bra. Jag vill ju så gärna ha en levande blogg med text och bilder från vår vardag. Till saken hör väl att vår vardag just nu är extremt fattig på särskilda händelser, det är främst till helgen som det blir roligare och bloggvärdiga inslag.

Vardagen är just vardagen, dagarna skiljer sig knappt åt och hur kul är det att läsa om att vi lekt, varit ute, ätit lunch och pluggat fem dagar i veckan?

Nåväl, så här ser det ut i mitt kök just i detta nu.

VI ska käka sticky spareribs med coleslaw och pommes. Jädrar va gött! Jag lovar att återkomma med resultatet!

Per har tagit kommando i köket ikväll och det är ganska mysigt att bara sitta här på kökssoffan, lyssna på Edith Piaf, dricka äpplejuice i vinglas, småprata och titta på när han stökar.

  Esther hänger såklart med oss, stundom liggandes på soffan, stundom uppflugen på en köksstol och tjatar på Per om att få smaka på vitkål eller vad som ligger framme.  

Idag går jag även in i vecka 16 (dvs. 15+0) och den lill* gör sig till känna nästan dagligen. Det är så mysigt!

  Slänger in en jämförelsebild bara för skojs skull.

Ni får stå ut med att jag flashar lite hud, det är magen ni ska titta på!   Haha!

Ser fortfarande bara överjäst ut, mestadels för att jag har extremt uppsvällda tarmar men nog om detaljerade beskrivningar. Det finns en bebis där iaf, en liten rackare, och min magkänsla säger mig att det är en pojke.

Nu ska jag påbörja kvällens efterrätt, hörs snart igen!

Puss och Kram där ute, hoppas ni får en riktigt mysig helg!

God Afton!

Sitter här i kökssoffan och tittar på när Per röjer upp efter kvällens middag.

Det här inlägget är främst tänkt som en liten personlig minnesnotering ur två aspekter, dels eftersom jag testade lite nytt på matfronten idag och dels den lilla incidenten under tillagningen.

Dagens middag var helt vegetarisk och bestod av polentapankaka, avocadoröra, texmexbönor och bulgur- så himla göttigt. Allt utom bulguren kommer från " Den stora vegetariska kokboken" som för övrigt är min köksbibel just nu, en riktig inspirationsbringare i min vardag.

Som ni vet är bloggen mitt lilla forum dit jag återvänder lite då och då för att se vad jag kokat ihop och detta kan vara värt att läggas på minnet. Jag är över lag ganska svag för bönröror har jag insett...

Den lilla olyckan då?

Den grundar sig på att Esther för tillfället är hopplös, såå fullkomligt hopplös när det gäller att flytta runt på sin stol (tripptrapp). Fram till köksbänken, spisen eller diskhon och fingrar på ALLT hon ser.

Gissa vad mitt tålamod tycker om det.

Hon vill ju bara "lämpa mamma" (dvs. hjälpa mamma) och visst går det väl an ibland, men inte jämt!

När jag lagar mat är jag extra noga med att hålla henne borta från spisen och idag var absolut inget undantag, hon får hållas om hon står på sin stol vid köksbänken på behörigt avstånd från spisen. Det är okej.

Men hur det gick till idag vet jag inte, jag stod mellan Esther och spisen, hade just smält smör och dragit av kastrullen från plattan.

Då får Esthern ett infall och ska titta i kastrullen, hänger sig fram mot spisen samtidigt som hon håller i mig med ena handen och tar stöd på den varma plattan med den andra handen.

Ett illvrål och sen är det bara att sätta ungen på diskbänken mad handen under vattenkranen.

Efter sisådär 20 minuter så ser jag att det bara är fingertopparna på två fingrar hon här bränt. Tack o lov inte mer!!

Såhär två timmar senare så är hon ändå vid ganska gott mod även om hon inte använder sin vänstra hand, vilket å andra sidan är bra för blåsorna på den.

Men så kan det gå, och nu känns det extra surt att vi tagit bort spisskyddet som vi en gång hade pga att det blev så ont om plats på spisen. Gissa vad samvetet tycker om det. Maten blev i alla fall god.

Skickar ner mannen till källaren i afton på spisskyddsjakt, så får det bli.

Nu ska jag göra lite varm choklad, krypa upp i soffan och hänga med min familj innan lillan ska sova.

Det tycker jag vi kan unna oss denna måndag.

Puss och kram!

God Afton!

Jag satt och funderade lite, det händer att jag gör det lite då och då. Tro det eller ej!

Tänkte dela med mig av det som snurrar just nu.

Efter höstens kurs i miljökunskap har jag fått en helt ny syn på miljön omkring mig.

Jag trodde att jag var ganska insatt, att klimatrelaterade problem var något jag hade kunskap om men så fel jag har haft. Jag säger inte att jag är någon allvetande expert men jag har verkligen fått upp ögonen på ett nytt sätt, jag skulle rent av våga sträcka mig så långt och säga att jag blivit upplyst. 

Minns ni inlägget jag gjorde i höstas där jag var ute och fotograferade granar?

Syftet var att studera just granar som biologiska indikatorer på luftföroreningar.

Kanske låter skittråkigt, men detta är för mig sjukt intressant.

Bild 1, visare en gran som den ska se ut. Bild 2 visar en gran som jag står i det lilla skogspartiet strax intill vår lägenhet.

Jag trodde knappt att det var sant, det ser inte ens ut som en gran längre.

Det är så stockholmsluften behandlar vår miljö. Luften jag andas, vi andas.

För en som jag med ett stort skogsälskande hjärta, större än många kanske tror, och med en närmast euforisk känsla när jag får vistas i denna vackra miljö ger den här insikten och bildjämförelsen mig en klump i magen..    

Okej, lite starka ord, men det är inte okej att vi behandlar naturen på det här sättet.

Ännu mer oroad, och därav detta inlägg, blev jag när den här rapporten presenterades häromdagen.

"2012-02-08
Föroreningar kan orsaka för tidiga födslar.
Gravida som utsätts för luftföroreningar löper högre risk än andra att föda för tidigt, enligt ny en forskarstudie som omfattar ett stort antal Stockholms-mammor. Risken att föda för tidigt är högre för dem som exponeras för mycket föroreningar, både tidigt och sent i graviditeten, än för gravida som röker."

Hela artikeln kan läsas på länken här under.

www.slb.nu/lvf/

Det var bara en liten tankeställare jag fick och ville dela med mig av.

Nu ska jag sluta predika och dricka en kopp te.

God natt kära vänner!

God Förmiddag!

Jag har snubblat över ett litet problem.

Jag gick just igenom kameran och hittade massvis med bilder från tillfällen som jag tänkt blogga om.

Men när tiden inte riktigt räcker till, ja, då får man väl helt enkelt ta igen det i efterhand.

Så det här inlägget tillägnar jag de där stunderna som förtjänade att belysas men som det inte riktigt fanns tidsutrymme till för stunden.

En underbar lunchpicknick med korvgrillning i Nackareservatet.

En solig och toppenfin dag men riktigt, riktigt kallt! Den planerade pulkaåkning fick vi skjuta fram för frusna fötter tyckte annat. Men så mysigt ändå!

      En kvällsmiddag i Ektorp hos Anders och Camilla avslutades kl 00.00 på natten med plastpåseåkning. Hahaha! Sitter i skrivande stund med ett leende på läpparna för det var nog det roligaste jag gjort på mycket länge. Barnasinnet har inte lämnat mig, tack gud!

Per och jag har även hunnit men en 22-timmars kryssning (sön-mån) till Mariehamn , välbehövlig minimini-semester.

Det var en present som Per fick när han fyllde 25 (dvs. för 1.5 år sedan) som inte blivit av.

I presentkortet ingick en Paradise de Luxe hytt med dubbelsäng, kylskåp, kassaskåp samt minibar med en flaska mousserande. Dessutom en trerätters kryssningsmiddag och frukost i restaurangen efterföljande morgon.

En upplevelse utöver det vanliga vill jag lova, som jag har skrattat!

Även om vi kände oss som två charterturister, stundom ganska malplacerade då medelåldern var sisådär 65+, så var det mysigt att vi två själva gjorde något annorlunda.  

Men ingen skumpa för mig såklart, men det trodde ni väl inte. Fanta ingick också i minibaren. 

Puss och kram, hoppas ni har en skön helg!

Hej på er!

Jag tillbringar fortfarande mina dagar med näsan i mattenboken, från hyfsat tidig morgon till sen eftermiddag.

Jag har inte glömt bloggen, det är bara matten som tar sin lilla tid.

Imorgon kommer dock mitt efterlängtade lilla hjärta hem, nu har hon varit borta alldeles för länge!

Visst är det behövlig studietid men min vardag är långt, långt, lååångt ifrån densamma utan henne här hemma.

Jag har i närmare två arbetsveckor spenderat hela mina dagar med den där matteboken, så mycket tid att jag nu även drömmer om y och x-termer på nätterna. Ja, det är helt sant!!

Jag är en sådan där sömnpratare och när jag vaknar av att min egen röst säger "y = x + 3" och liknande saker, har det gått för långt då? Någon som vet?

Sedan vet jag med mig att jag drömmer väldigt mycket, nästan extremt mycket.

Detsamma var det när jag väntade Esther. Jössen vilken hjärnaktivitet ska ni veta!

Det rör sig som allt mellan himmel och jord, från att jag tappar tänder till matematiska termer till, främst matematiska termer. I sammanhanget känns det lägligt att citera min goda vän Natalie: "Är det till min fördel?"

Nåväl, mina förhoppningar säger mig att det är till nytta, kanske är det ett resultat som innebär att faktiskt fastnar därinne i hjärnkontoret. Vad vet jag?

I övrigt är allt i sin ordning.

Jag kunde inte låta bli och var tvungen att göra en jämförelse mellan hur jag såg ut i v. 14 med Esther och nu.

Det är lite skillnad...

F.ö kunde jag känna Esther först i vecka 15 men den här lill* rackaren kände jag redan för någon vecka sedan.

  Däremot har jag nog lagt på mig några kilon mer den här gången... Hrm.. ja, ja..

Nåväl, jag ska inte trötta ut er med onödigt pladder. Höres snart igen!

Puss!

God Morgon på Er!

Jag sitter här framför datorn och väntar på att tiden skall gå.

Har ett par samtal som måste uträttas men telefontiderna är först från kl 09 och då får man snällt vänta när man är upp med tuppen.

Meen, men, vad göra!?

Strunt samma, jag har något annat roligt som jag vill berätta för er!

Den bor här:

  Haha!! Ser för tillfället ut som en svullen blekfis men om några veckor ser jag förhoppningsvis snarare gravid och blek ut än bara överjäst.

Jag är bara i vecka 13 (eller 14, lite osäker) så det är inte så konstigt att det inte syns övertydligt ännu.

Kul, kul!

Har insett att bloggen fått stå tillbaka pga att jag mått ganska ruttet de 11 första veckorna, det är med andra ord inte bara studierna som upptagit min tid. Främst på kvällarna men även en släng på morgnarna. Äppeljuice har stundom varit min räddare i nöden.

Sedan är jag ju trött lite hela tiden men vad gör väl det när man går och väntar på något så fint som en liten filur till sommaren! Då har jag hellre all trötthet och illamående i världen!!

Det känns dock som en evighet till 18:e augusti, tänk att det då förhoppningsvis är varmt och soligt, grönt, lummigt, varmt i vattnet, doften av grillad mat... En avlägsen tanke i denna bistra midvinter.

Förhoppningsvis kommer trots allt den där sommaren att infinna sig som vår bebis förhoppningsvis också kommer göra.   Lycka i mitt hjärta.