Hej,

Hur har ni det mina Vänner?

Jag hoppas att ni klarat er från d.i.v mag-relaterade åkommor som har härjat fritt i mitt hushåll de senaste dagarna.

"Peppar-peppar-ta-i-trä" - Jag är fortfarande inte sjuk! Ett mindre mirakel  jag tackar han där uppe för.

Barnen har varit hos mig i en hel vecka och det har, trots kräkningar, varit underbart att spendera så mycket tid med dem.

Att komma hem från skolan och möta två flickor som ropar på mamma, det värmer långt in i hjärtat.

Tyvärr får skolan ta ett litet kliv åt sidan men det är inget att gråta över nu.

Barnen kom som sagt förra torsdagen. Första gången de kommer till vårt (d.v.s. mitt och tillika deras) nya hem. Jag hade lovat Esther en tur till "Lek och Buslandet", ni kan ju gissa vem som studsade ur sängen på fredagsmorgonen, och redan kl 11 intog vi stället. Fullt ös!

Lyckan var total för de små.

Efteråt skämde vi bort oss med glass i eftermiddagssolen. Jag hade lovat Esther att välja fredagsmat vilket resulterade i en mycket god pizza.

    Och redan kl 23 låg vi och sov alla tre. Jag som är stans största nattuggla, gärna upp till både 00 och 01 om natten. Inte denna fredag.

Lördagen bjöd på lika mycket sol och värme. Efter en välförtjänt sovmorgon samt mysig långfrukost, tog vi till vara på det fina vädret och gick ut en lång stund.

Jag fick ganska mycket läsning avklarad medan flickorna roade varandra. Det var så varmt och härlig, ingen av oss ville gå in förrän det började bli sen eftermiddag och kylan smög sig på.

Medan jag slängde ihop spaghetti och tonfisksås, som är hur enkelt och gott som helst, så satt de två och hade målarverkstad. 

Och eftersom det varit våffeldagen, och för att jag vill använda mitt våffeljärn, så slängde jag ihop blåbärs- och kokosvåfflor med med vaniljglass till.

Två helt perfekta dagar. Strålande sol, två glada barn och en ännu gladare mamma.

Sedan slog magsjukan till.

  Esther var först ut. Natten mellan lördag och söndag tog spaghetti, tonfisksås och våfflor samma väg tillbaka. Allt på en gång. Lilla stackaren min. Hela söndagen låg hon mer eller mindre utslagen. Egentligen skulle barnen åkt hem men P är nyopererad, blindtarmen, så min mor skulle haft barnen på måndagen när jag skulle till skolan.
Men åka tåg med magsjuk 4-åring var inte ett alternativ så lilla mamma kom ner till oss istället.

På måndagen hann jag inte mer än att sätta mig på skolbussen förrän mor ringde. Edith hade kräkts. I min säng.

På tisdagskvällen var mamma näst på tur. Herre.Gud

Nu räcker det med sjuka och elände på ett tag. Och håll tummarna för mig, snart har väl mina 48h passerat, då kan jag med fog pusta ut.

Jag lovar att återkomma med något roligare uppdatering om en inte alltför avlägsen framtid, tills dess: Ta hand om er!

-m