Fast inte just ikväll.

Ha lite tålamod så ska jag visa er vad barnen och jag haft för oss under vår helg tillsammans.

Innan magsjukan slog till. Håll tummarna att jag klarar mig!

Jag återkommer inom kort!

/m

God Kväll.

Sitter i min ensamhet, i köket hos mor och far. Barnen har somnat. Lyssnar på Daft Punk. Smuttar på ett glas rött. Njuter av ledigheten som råder. Sista tentan skrev jag i onsdags förmiddag, vilket betyder att jag är ledig fram till måndag - fantastiskt skönt! Kaoset och det höga tempot har lugnat sig. Mitt nya hem börjar ta form, kommande läsperiod innefattar bara två kurser vilket innebär mer självstudier (läs: sovmorgon!) och jag hinner andas lite däremellan.

Något nytt tar vid där det gamla slutar, kan inte låta bli att le åt tanken. Ni skulle se mig nu. Ja, ja, nog om det.

Onsdagseftermiddag, efter tentan, bjöd på balkongpremiär!         

Vårsolen förgyllde min dag, i över en timme satt jag ute och bara var.

Torsdagen, tyvärr bildfri, bjöd även den på strålande vårsol. Förutom det, lunchdate med god vän och återhämtning av förlorad sömn. Underbart! 

En nöjd och utvilad Matilda slog upp ögonen till en mindre solig fredag. Packade väskan och katten, satte mig på tåget och for till Karlsborg. Hämtade två juveler på dagis kl 15 och landade slutligen hos mor och far lagom till middag. Chicken fajitas - galet gott!    

Lördag. Trots blåsten packade vi in oss i bilen och for till skogen. Ordentligt påklädda. Gjorde ett litet besök i min mormors föräldrahem medan far sågade träd.

I sedvanlig ordning planerar jag inte för aktiviteter utomhus när det gäller mig själv. Tur att mor har en rik garderob av div vindtäta utekläder! MichelinMan? Nej, nej, bara Matilda.

Skogsbesöket följdes utav mini-pyssel med enklaste medlen. Och så lite studsmatta. 

  Det toppade vi med skumkrig i badet, och kl 19 var det två flickor som bokstavligt talat raglade i säng.

Och här sitter jag nu. Glaset börjar bli tomt. Soffan ser extremt inbjudande ut. Det är nog läge att byta datorn mot en god bok (eller TV) och bara fortsätta njuta utav denna underbart sköna ledighet. 

Tre och en halv dag av perfektion. Ledsen om optimismen svämmar över och blir lätt motbjudande, men satan i gatan vad allt är härligt just nu!

Tack allesammans för att ni förgyller min tillvaro.

/Matilda

...när abstinensen kickar in men möjligheten inte finns, då kan jag ändå se och prata med mina älskade barn.

Jag älskar Dem och jag älskar Skype!

Esther och Edith

Esther ( Edith tröttnade på mamman)

/m

God Kväll,

Några dagars tystnad beror, som vanligt, på brist av tid. Två veckor kvar till tentor, en vecka kvar till flytt.

Det händer grejer omkring mig mest hela tiden, inget jag har ont av dock.

Okej, handen på hjärtat; livet i en flyttlåda börjar bli lite tradigt. (6 gånger på 6 år, eller vad blir det?)

Men jag vill absolut inte verka gnällig, det har varit mycket bra också! Fast vetskapen att jag kommer landa för åtminstone två år framöver, det känns som en skön tanke.

Detta blir sista helgen i Kålltorp för barnen, nästa gång väntar ett nytt hem för dem. Förhoppningsvis har jag hunnit komma i ordning, så de slipper leva rövare bland flyttlådor som nu. Det återstår att se. Idag levde vi rövare ute istället.

Vi träffade en granne med barn så flickorna fick springa av sig lite överskottsenergi.

Edith kollapsade till slut, då gick vi in och åt lite mat istället. Fiskgryta och ris. Enkelt, gott.

Och när Lillasyster har lagt sig för natten, då myser vi själva Esther och jag.   

Mer behövs inte för att förgylla en lördag.   

Hoppas ni har en lika skön helg kära vänner.

/Matilda

God Afton!

Årets första dag är snart till ända.

I skrivande stund ligger mina barn och sover.

Bakgrundsljud från TV:n strömmar in i köket där jag sitter, mor skrattar.
Från källaren hörs till och från något odefinierbart ljud, far håller sig sysselsatt.

Jag vet att det här året, 2014, kommer innehålla stora förändringar, positiva som negativa.

Fast vilket år gör inte det?

För min del kommer det i alla fall betyda stora omställningar men jag får återkomma till dem vid ett senare tillfälle.

Mest för att jag inte riktigt vet hur jag vill formulera orden än.

Istället förevigar vi några härliga inslag från julen 2013 här på bloggen.

  "Dan före dan", skinkan griljerad, granen klädd och klapparna ditlagda.
      Då njuter man nästan som mest, redo att ta sig an julen.

Julaftons morgon, grötfrukost och klappar till barnen.

Deras lycka, min lycka.

    Julfina ungar, uppradade framför granen. Cheezy..ah, varför inte!

Och såklart den goda julmaten!

#Jagvetintehurmångadagarmanäterjulbordsmatefter24:edecember.
 #Göttärdet

På Juldagen samlades vi i Åsen.

Barn och vuxna, pappas älgkött med hasselbackspotatis och sås,
klappar och så jultomten förstås!

Jag Älskar julen. Jag gör det. Det kunde varit lite snö men man kan ju inte få allt här i världen.

Är det förresten någon som vet var vintern tagit vägen?

Så kan det se ut hos oss.

Jag återkommer snart igen men nu har jag en god bok som väntar på mig.

Ledighetslyx - skönlitterär läsning!!! (Tack tomten!)

/Matilda

Nämen Hällå Där!

Herre Jisses, det var INTE igår jag var här och kokade ihop ett par meningar.

Ja, ja. Vad göra?

En mörk fredagsmorgon, under en fantastiskt stjärnhimmel, kl 04:30 den 1:a november firades jag, kapten och överstyrman ner i MOB-båten (MOB = man over board). Detta var från vår ankarplats utanför Sundsvall och ca 15-20 minuter senare stod kapten, jag och min jätte stora väska på landbacken.

Där och då slutade äventyret på Tarnbris. Tårar fälldes av trötthet, lycka och sorgsenhet.

99 dagar ombord,från strålande sommardagar till en annalkande höst, och nästan lite vinterkänsla, har passerat under min tid där.

Mycket skratt, nyvunnen kunskap och viktiga kontakter är bara några inslag som jag har med mig.

Idag, tre veckor senare, sitter jag åter framför datorn, plöjer genom papper eller hänger över sjökort och radarbilder.

Skolan lät inte vänta på sig. Långt ifrån.

Det känns mer eller mindre hysteriskt att kastas in i detta tempo efter månader av frånvaro.

Hjärnkontoret går på högvarv. Skolmässigt pratar vi nu.

Men det mesta är sig likt, mer eller mindre.

Barnen går på dagis mellan 8-15 varje dag, Per jobbar vid sin dator och katten sover i stort sett hela tiden.

Ok, i ärlighetens namn, det har väl varit lite besynnerligt. Jag har kommit hem till en vardag som inte var vardag när jag mönstrade på.

Edith var fortfarande liten bebis (i mina ögon) och Esther var, då som nu, pratglad och trotsig 3-åring.

Men efter hemkosten märker jag hur dessa två flickor blivit större och förändrats.

Esther är visserligen fortfarande stans största pratkvarn, men betydligt mer vältalig och använder ord som hon inte gjort tidigare. 3-års-trotsen har lugnat ner sig men en ny typ av trots tagit form. Den av mer utstuderat slag.

Nu är hon medveten om att hon gör fel, och hon gör det med vilja.

Edith har inte bara vuxit på längden, fått fler tänder och lärt sig nya ord. Hon visar även STORA tendenser till ett humör utan dess like.

Tänk att två barn kan vara så olika!? Älskade ungar!

Och bara en sådan sak som att jag inte riktigt bott in mig i lägenheten. (Inflytt var 1 juli, mitt i semestern, och påmönstring 25 juli)
Nu börjar den kännas som ett inbott hem, för ett par veckor sedan var det lite si och så med den saken..

Att dessutom pendla med kollektivtrafik till skolan, också helt nytt och fortfarande lite ovant.

Promenadavstånd och Älvsnabbare (båt) var jag ju grymt bortskämd med tidigare.

Men jag är Glad. Så glad över att få vara hemma igen. Glad över att få träffa min fina familj dagligen och skolan, hur tufft det än känns, så är det kul och nyttigt att få aktivera hjärncellerna.  

Och Tarnbris anlöper Göteborg tillräckligt ofta för att jag ska få chansen att åka ner och hälsa på om eventuell abstinens uppstår.

Borta var verkligen så långt över mina förväntningar - bra alltså - men är hemma alltid Bäst!

Per och Esther har satt året glögg, Edith bistår med sitt sällskap.

En kvällstur på cykel till kyrkogården på allhelgonadagen, tyvärr är mobilen inte optimal att fota med i mörker..

Marvin håller mig sällskap när jag pluggar. Han tycks ha längtat efter sin matte, viker inte gärna från min sida vare sig det gäller plugg eller nattetid. Dvs. han sover bokstavligt talat PÅ mig. Katt!

Lång dag i skolan med navigationssystem åtföljs av god middag. Här; Edith äter hemlagad sushi. Sedan blir det bad medan jag sitter bredvid och sjunger alla sånger jag kan ur sångboken. Och när kvällen kommer blir det välförtjänt vuxentid.

Och idag har glöggen silats, nu skall den stå till sig en vecka.

Det börjar vankas jul hörrni!

Ni vet ju vad jag tycker om den saken!! HURRA!

Puss och Kram

/Matilda

..efter den här lilla grodan.  

Eller rättare sagt: Hur kan man Inte längta efter en sån här liten groda?

God Afton!

Kära vänner, har ni haft en skön helg? Det hoppas jag att ni har!

Här i Götet har det varit ganska gött, si sådär 15 grader, soligt och omväxlande lite regnigt men perfekt promenad- och träningsväder.

Jag har bestämt mig för att komma igång ordentlig med träningen igen. Edith blir 8 veckor på tisdag och det är hög tid att jag tar mig i kragen, slutar vräka i mig ätbara ting som om jag vore gravid och arbeta bort fladdret kring magen/rumpen.

Jag vill komma i mina "smaljeans", japp, jag har ett par som ligger där i garderoben och hånskrattar åt mig.

Jag är ju inget fan av träningssajter, nyhetsartiklar mm men jag har hört att sätta upp rimliga mål är en bra början. Ok, så jag tänker att innan jul ska väl detta vara möjligt: (OBS! Varnar känsliga läsare för obehagliga bilder)

    Ja, målet är att kunna knäppa dom alltså. Om det inte framgick. Hehe..

Nåväl, det är det nya målet.

Vad beträffar nya framsteg så har min lilla bebis börjat le. Onsdagen den 19:e log hon till Per för allra första gången. Vi var hos frisören för att klippa Esther, och medan jag stod bredvid Esther så passade den lilla på att smila upp sig för sin far. Nu har det blivit mitt mission att dokumentera detta, jag vill ju visa er detta. Men hon är såklart svårflörtad när kameran kommer fram.

          Inte jättebra bilder men lite glad ser hon ju ut att vara.

Sitt söta leende bjöd hon mig på under torsdagen den 20:e, och gissa om mitt mammahjärta smälte och en tår fälldes. Mitt lilla hjärta!

Kramar till Er!

/Matilda