Hallå,

här fixas det lite.

Inte 100% nöjd men Rom byggdes ju inte på en dag.

/Matilda

Från kursstart känns det som en evighet.

Tentorna är så långt fram, inte har man en tanke på dem.

Allt, eller i alla fall nästan allt, däremellan är en transportsträcka.

Och sedan, en vecka INNAN tentaveckan, då kickar paniken in. 

Man pluggar, pluggar, pluggar. Och pluggar lite till.

Glömmer att äta, hinner inte sova, är vrålhungrig och ap-trött när klockan är... oj, oj, 03:15.

Sedan kommer den hysteriska veckan, självaste tentaveckan.

Vid det laget är hjärnan rätt mör, men samtidigt ändå skärpt. Man är taggad och samtidigt så matt, vill bara få det gjort.

Och sedan sitter man här. Allt är klart nu.

Bara dags att reda ut det lilla kaos som finns runtomkring en, det man helt bortsett ifrån under några dagar.
 Där, precis där, i startgroparna för att reda ut befinner jag mig i skrivande stund.

Nöjd, trött, glad, matt, inte så hungrig (kanske lite kaffesugen?), lättad, stressad, avslappnad.

Ett känslomässigt virrvarr, allt på en gång.

Exakt DÄR, bakom bordet, på soffan, har min rumpa befunnit sig, med undantag av sammanlagt 11 timmars skrivning, under mer eller mindre en veckas tid. Så gott som oavbrutet.

Sömnsnittet: 4 timmar per natt

Matintaget: Först ingenting och sedan, runt 18:30  - enormt! Mycket pasta/nudlar/Ägg och smörgås.

Kulinariska läckerheter eller hur!

Kaffemängd: ...? Ja vi pratar ju i litermått. Utan överdrift. Per dag alltså.

Magens status: Tro det eller ej, förvånansvärt bra!

Matilda just nu: Jag tar julledigt, garanterar återkomst efter nyår.

Då vänder vi blad, och lämnar 2013 bakom oss.

Tack för den här terminen Chalmers - I love You after all!