Hej på er,

Det blir inget långt inlägg denna afton.

Hos mig är klockan snart 22:00 och måndagen stundar alldeles för snart.

Vi har haft haveri på servrarna och har varit utan internet och telefon ett par dagar. Och när det äntligen fungerar är det så långsamt att det lika gärna kunna kvitta. Täckning på mobilen är det knappt heller tal om, och ladda upp bilder till bloggen är helt uteslutet. På sätt och vis skönt och samtidigt så frustrerande att man vill kasta datorn överbord vissa dagar. Men bortsett från det är allt i sin ordning.

Veckorna flyger fram, 45 dagar sedan jag mönstrade på. Vår resan har nu lämnat de varma breddgraderna och vi styr kursen mot Masan, Sydkorea igen. Planerad ETA är den 27 december vilket innebär jul i sjön. Min första jul hemifrån, visst blir man lite sentimental men jag kan inte säga att jag har hemlängtan. Jag längtar mest efter barnen, hålla om mina små, pussa, krama och överösa dem med kärlek. Det längtar jag efter.

Så från Shanghai har vi avverkat Thailand, Singapore, Malaysia, Singapore igen, Jakarta, Thailand och senast Singapore.

Minns inte om det ens stämmer någorlunda överens med planeringen jag skrev om tidigare. Är det något man måste veta så är det att förändringar är garanterade att ske inom shipping, jämfört med andra branscher så brottas vi med förseningar (lotsar, last, lines men mm), dåligt väder/dåligt sikt, oplanerade händelser (t.ex. trasig ramp och ligga på varv i tre dagar), ändrade rutter eller inställda resor är bara bara några exempel. Det är stundom omöjligt att ge besked om avgångar och ankomster.

Vädret har varit soligt och varmt. Sa jag varmt? VARMT, svettigt och fuktigt och fram till i förrgår har det knappt regnat, blåst eller rullat. Det har ändrats, i skrivande stund rullar vi fram över havet för andra natten i rad. Någon sjösjuka är det inte att tala om men man blir seg och trött, stundom lätt yrsel och lite svårt att koncentrera sig. Värst är att göra lastkontroller på bilar, checka surrningarna när båten rullar och bilarnas fjädringar får dem att hiva upp och ner. Då är det ganska svårt att bedöma hur tillräckligt tighta surrningarna är, och samtidigt tajma rullning, bilens rörelse och spänna surrningen. Fast jag får höra att detta bara är lite, "vänta tills vi kommer till Japan" säger de.

Ja, ja, bara röja undan allt löst i hytten och hoppas att vinden inte kommer in akterifrån.

Men livet här är bra, hoppas inte min lätt dystra ton får er att tro annat! Tröttheten talar...

Jag är glad, lär mig oerhört mycket och har en fin besättning som tar hand om mig. Senast igår klädde vi julgranen, drack glögg och åt pepparkakor. Och på kvällarna tittar vi på Ture Sventon, julkalender från 1989. I Singapore kom julmaten så ja, om ni undrar, vi får sill på julbordet. Och lutfisk. Och Aladdin choklad. Och skinka. Och dopp i grytan. och... You get the picture. 

Julen närmar sig med stormsteg och jag vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul, ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År från Asien och M/V Falstaff. 

Jag tänker på Er!

Stora Jul-Kramar

/Matilda

God Morgon Min Vänner!

Nu är det mer än två veckor sedan jag uppdaterade er om livet på M/V Falstaff. Tiden flyger iväg, på lördag är det fyra veckor sedan jag mönstrade på. I skrivande stund är klockan 06:09, i Sverige 23:09.

Förra veckan gick jag 8-12-vakten, då hade jag bryggvakt 8-12 och däcksarbete 12-16:30. Den här veckan går jag 4-8-vakten, d.v.s 4-8 på bryggan och 8-12 på däck. Denna vecka har med andra ord medfört lediga eftermiddagar, då passar jag på att plugga, sola och bada. Det låter ganska förträffligt, vilket det är också. Men det är inte bara en dans på rosor. Jag kan inte i ord beskriva hur varmt det är. 30-35 grader, fruktansvärt fuktigt, ingen alt. varma vindar och svetten som rinner bara man sticker näsan utanför hytten - det gör mig helt slut på eftermiddagarna.

I lastlådan är det närmare 40 grader och jag tror inte att jag någonsin, i hela mitt liv, har jag svettats så mycket som jag gör just nu.

    Om ni kan föreställa er att stapla 400 stycken kättingar och lika många björnar, se lådan till höger (björnar = locking leaver, låsningen till kättingen) inför lastning.

Eller varför inte knacka rost, sopa och måla i en bastu - det ser ut som om någon hällt en hink vatten över mig. Jag kan alltså krama ur mitt linne efter 45 min arbete, så mycket svettas man. Och medan jag lallar omkring i shorts och linne, arbetar våra filippinska matroser i overall! Hur gör de?

Men utöver det så är det en vidunderlig upplevelse att vara här. Jag kan inte förstå att det här händer mig. Det går inte att med ord beskriva hur överväldigande allt är. Efter avgången från Laem Chabang i söndags, klockan 18:30, låg jag i poolen, paddlade med fötterna och tittade på medan ett 360 meter långt containerfartyg på vår styrbordssida tog lots. Och längre ut till havs låg fiskebåtarna på rad och då ser det ut såhär:

Laem Chabang ligger förresten inte långt från Pattaya, och eftersom söndag är min lediga dag åkte vi dit, jag, mässman, motorman och 3:e maskinisten. 

          Turistifierat men väl värt ett besök, och underbart skönt med lite omväxling i vardagen.

Och efter Thailand har vi nu ankommit till ankarplatsen i Singapore. Vi har bunkrat och väntar på att få komma till kaj under dagen. Dessvärre är kajen ockuperad och vår lotsning har redan skjutits fram fem gånger. BILDBOMB!

Kanske ger detta en fingervisning om varför det kan dra ut på tiden...

                                      Soluppgång över Singapore Strait. Jag, kapten, chiefen, och maskineleven på babords bryggvinge denna strålande onsdagsmorgon.

I Singapore väntar proviant på oss, massvis med julmat från Sverige!! Hurra! På tal om mat, det närmar sig frukost för min del kl 07:30. Och ni, om ni inte brottas med kudden vid det här laget, firar fredagsmys och stundade helg.

Trevlig helg!

Mångar Kramar!!

/Matilda