...Godot?

Nej.

Vi väntar på att få komma till kaj.

Just nu ligger vi uppankrade utanför Amsterdam.

Kanske morgondagen bringar mera spännande nyheter.

Fast..., varför rusa mot en ny dag?

Att alltid vara på väg. Nej. Nej, idag säger jag tvärtom. Stannar upp för ett tag.

Tillåter mig själv att infinna mig i ett ögonblick. Detta ögonblick.

Idag, och idag, dagen är nästan slut.

Men det betyder inte att jag inte behöver påminna mig själv, hur viktigt det är att bara stanna upp.

Inte ständigt jäkta framåt.

Det kan faktiskt vara nog så tillräckligt att bara reflektera över den tanken.

Varför är man så dålig på det?

Att ta till vara på sin tid.

Kära nån, nu skriver fingrarna vad hjärnan tänker.

Jag brukar inte göra några större djupdykningar här i bloggen. Det är liksom inte nödvändigt.

Då skulle den här bloggen bli överfylld, fullkomligt sprängfylld av osammanhängande resonemang.

Resonemang från mitt, stundom förvirrade och ibland konstiga, huvud. 

Det är inte min avsikt.

Ha, ha!  

Nähe, sjövägsreglerna (COLREG - kan googlas för den intresserade) ligger på en stol här intill mig och undrar när jag tänkte ta mig an dem.

"Ni älskade 37 regler - You are eating me!"

Nämnde jag tentan som kommer framåt december? 100% rätt, inga fel tillåtna.

Oj, oj, oj, nu sprang självförtroendet och gömde sig under skrivbordet därborta.

När jag klarat den tentan är jag förhoppningsvis en måttligt duglig sjöfarare.

Då fattas bara lite kött på benen i form av erfarenhet också.

Ah, fast nu skulle vi ju ta en sak i taget. Okej, okej, dags att sluta flumma.

Innan ni börjar undra om jag har fått tankfnatt (vilket också kan googlas för den ännu mer intresserade) eller liknande.

Lika så gott att stilla denna kunskapstörst innan brottningsmatchen med kudden startar.

Nämen, nu har ju till och med sjövägsreglerna flyttat upp här i sängen bredvid mig. Ja, ja, vi säger väl det då.

Hej på ett litet tag!

Puss-m