God Middag,

Första maj, soligt men tyvärr ganska kyligt. Åtminstone här i Karlsborg.

Jag är här - igen. Det har blivit många turer hit på senaste tiden. Denna gång är det för att fira mormors födelsedag som är just idag.

Men i ärlighetens namn, den här lilla byn är en oas när våren kommit och sommarvärmen tillåter allt från middagar, lek och studietid utomhus. En plats man bara vill vara på, och njuta. En lägenhet i Göteborg känns liksom lite mindre lockande.

Jag är så oerhört tacksam över möjligheten att komma hit och bara vara för ett litet tag. Nu har jag laddat om batterierna, (och lagt på mig några bekämlighetskilon) och är redo att ta mig an sista månaden i skolan innan stundande tentor och praktik. Tack mor, tack far!

Hoppas ni hade en trevlig Valborgsmässoafton kära vänner. Det hade vi!  

Nom nom nom!!  

    /m

Hej,

Hur har ni det mina Vänner?

Jag hoppas att ni klarat er från d.i.v mag-relaterade åkommor som har härjat fritt i mitt hushåll de senaste dagarna.

"Peppar-peppar-ta-i-trä" - Jag är fortfarande inte sjuk! Ett mindre mirakel  jag tackar han där uppe för.

Barnen har varit hos mig i en hel vecka och det har, trots kräkningar, varit underbart att spendera så mycket tid med dem.

Att komma hem från skolan och möta två flickor som ropar på mamma, det värmer långt in i hjärtat.

Tyvärr får skolan ta ett litet kliv åt sidan men det är inget att gråta över nu.

Barnen kom som sagt förra torsdagen. Första gången de kommer till vårt (d.v.s. mitt och tillika deras) nya hem. Jag hade lovat Esther en tur till "Lek och Buslandet", ni kan ju gissa vem som studsade ur sängen på fredagsmorgonen, och redan kl 11 intog vi stället. Fullt ös!

Lyckan var total för de små.

Efteråt skämde vi bort oss med glass i eftermiddagssolen. Jag hade lovat Esther att välja fredagsmat vilket resulterade i en mycket god pizza.

    Och redan kl 23 låg vi och sov alla tre. Jag som är stans största nattuggla, gärna upp till både 00 och 01 om natten. Inte denna fredag.

Lördagen bjöd på lika mycket sol och värme. Efter en välförtjänt sovmorgon samt mysig långfrukost, tog vi till vara på det fina vädret och gick ut en lång stund.

Jag fick ganska mycket läsning avklarad medan flickorna roade varandra. Det var så varmt och härlig, ingen av oss ville gå in förrän det började bli sen eftermiddag och kylan smög sig på.

Medan jag slängde ihop spaghetti och tonfisksås, som är hur enkelt och gott som helst, så satt de två och hade målarverkstad. 

Och eftersom det varit våffeldagen, och för att jag vill använda mitt våffeljärn, så slängde jag ihop blåbärs- och kokosvåfflor med med vaniljglass till.

Två helt perfekta dagar. Strålande sol, två glada barn och en ännu gladare mamma.

Sedan slog magsjukan till.

  Esther var först ut. Natten mellan lördag och söndag tog spaghetti, tonfisksås och våfflor samma väg tillbaka. Allt på en gång. Lilla stackaren min. Hela söndagen låg hon mer eller mindre utslagen. Egentligen skulle barnen åkt hem men P är nyopererad, blindtarmen, så min mor skulle haft barnen på måndagen när jag skulle till skolan.
Men åka tåg med magsjuk 4-åring var inte ett alternativ så lilla mamma kom ner till oss istället.

På måndagen hann jag inte mer än att sätta mig på skolbussen förrän mor ringde. Edith hade kräkts. I min säng.

På tisdagskvällen var mamma näst på tur. Herre.Gud

Nu räcker det med sjuka och elände på ett tag. Och håll tummarna för mig, snart har väl mina 48h passerat, då kan jag med fog pusta ut.

Jag lovar att återkomma med något roligare uppdatering om en inte alltför avlägsen framtid, tills dess: Ta hand om er!

-m

Fast inte just ikväll.

Ha lite tålamod så ska jag visa er vad barnen och jag haft för oss under vår helg tillsammans.

Innan magsjukan slog till. Håll tummarna att jag klarar mig!

Jag återkommer inom kort!

/m

God Kväll.

Sitter i min ensamhet, i köket hos mor och far. Barnen har somnat. Lyssnar på Daft Punk. Smuttar på ett glas rött. Njuter av ledigheten som råder. Sista tentan skrev jag i onsdags förmiddag, vilket betyder att jag är ledig fram till måndag - fantastiskt skönt! Kaoset och det höga tempot har lugnat sig. Mitt nya hem börjar ta form, kommande läsperiod innefattar bara två kurser vilket innebär mer självstudier (läs: sovmorgon!) och jag hinner andas lite däremellan.

Något nytt tar vid där det gamla slutar, kan inte låta bli att le åt tanken. Ni skulle se mig nu. Ja, ja, nog om det.

Onsdagseftermiddag, efter tentan, bjöd på balkongpremiär!         

Vårsolen förgyllde min dag, i över en timme satt jag ute och bara var.

Torsdagen, tyvärr bildfri, bjöd även den på strålande vårsol. Förutom det, lunchdate med god vän och återhämtning av förlorad sömn. Underbart! 

En nöjd och utvilad Matilda slog upp ögonen till en mindre solig fredag. Packade väskan och katten, satte mig på tåget och for till Karlsborg. Hämtade två juveler på dagis kl 15 och landade slutligen hos mor och far lagom till middag. Chicken fajitas - galet gott!    

Lördag. Trots blåsten packade vi in oss i bilen och for till skogen. Ordentligt påklädda. Gjorde ett litet besök i min mormors föräldrahem medan far sågade träd.

I sedvanlig ordning planerar jag inte för aktiviteter utomhus när det gäller mig själv. Tur att mor har en rik garderob av div vindtäta utekläder! MichelinMan? Nej, nej, bara Matilda.

Skogsbesöket följdes utav mini-pyssel med enklaste medlen. Och så lite studsmatta. 

  Det toppade vi med skumkrig i badet, och kl 19 var det två flickor som bokstavligt talat raglade i säng.

Och här sitter jag nu. Glaset börjar bli tomt. Soffan ser extremt inbjudande ut. Det är nog läge att byta datorn mot en god bok (eller TV) och bara fortsätta njuta utav denna underbart sköna ledighet. 

Tre och en halv dag av perfektion. Ledsen om optimismen svämmar över och blir lätt motbjudande, men satan i gatan vad allt är härligt just nu!

Tack allesammans för att ni förgyller min tillvaro.

/Matilda

God Kväll,

Några dagars tystnad beror, som vanligt, på brist av tid. Två veckor kvar till tentor, en vecka kvar till flytt.

Det händer grejer omkring mig mest hela tiden, inget jag har ont av dock.

Okej, handen på hjärtat; livet i en flyttlåda börjar bli lite tradigt. (6 gånger på 6 år, eller vad blir det?)

Men jag vill absolut inte verka gnällig, det har varit mycket bra också! Fast vetskapen att jag kommer landa för åtminstone två år framöver, det känns som en skön tanke.

Detta blir sista helgen i Kålltorp för barnen, nästa gång väntar ett nytt hem för dem. Förhoppningsvis har jag hunnit komma i ordning, så de slipper leva rövare bland flyttlådor som nu. Det återstår att se. Idag levde vi rövare ute istället.

Vi träffade en granne med barn så flickorna fick springa av sig lite överskottsenergi.

Edith kollapsade till slut, då gick vi in och åt lite mat istället. Fiskgryta och ris. Enkelt, gott.

Och när Lillasyster har lagt sig för natten, då myser vi själva Esther och jag.   

Mer behövs inte för att förgylla en lördag.   

Hoppas ni har en lika skön helg kära vänner.

/Matilda

Hej på er.

Första dagen på läsperioden - så skönt med normal vardag!!

Nu har jag varit ledig tillräckligt länge.

På agendan i afton:

Frysfyllning!

-m

Hej på er!

Angus & Julia Stone sällskapar mig, jag gillar verkligen den här spotify-funiktionen.

Jag har smygstartat lite.

På måndag börjar skolan igen - Äntligen.

Ja, jag bli lite rastlös utav den här ledigheten.

Så här sitter jag nu, på min älskade kökssoffa, och läser igenom lite material till vårens kurser.

Egentligen borde jag gå och handla. Men vädret utanför fönstret får mig att överväga annat.  

Fast jag är löjligt sugen på det här:  

Barnen och jag åt detta i söndags. Jag har någon slags fixering vid sill för tillfället.

Får liksom inte riktigt nog.

Så trots all ovilja får jag nog trava bort till Konsum och fylla på kylskåpet. Ytterst intressant information.

Åh förresten, Esther och Edith har fått förskoleplatser i Karlsborg. Mycket glädjande nyheter!

Esther börjar på måndag och Ditten i februari. Det behöver de.

Nähe, om det ska bli någon lunch/middag är det nog läge att ge sig iväg.

Det är fredag så jag får passa på att önska er en trevlig helg!!

Kram
-m

Nämen Hällå Där!

Herre Jisses, det var INTE igår jag var här och kokade ihop ett par meningar.

Ja, ja. Vad göra?

En mörk fredagsmorgon, under en fantastiskt stjärnhimmel, kl 04:30 den 1:a november firades jag, kapten och överstyrman ner i MOB-båten (MOB = man over board). Detta var från vår ankarplats utanför Sundsvall och ca 15-20 minuter senare stod kapten, jag och min jätte stora väska på landbacken.

Där och då slutade äventyret på Tarnbris. Tårar fälldes av trötthet, lycka och sorgsenhet.

99 dagar ombord,från strålande sommardagar till en annalkande höst, och nästan lite vinterkänsla, har passerat under min tid där.

Mycket skratt, nyvunnen kunskap och viktiga kontakter är bara några inslag som jag har med mig.

Idag, tre veckor senare, sitter jag åter framför datorn, plöjer genom papper eller hänger över sjökort och radarbilder.

Skolan lät inte vänta på sig. Långt ifrån.

Det känns mer eller mindre hysteriskt att kastas in i detta tempo efter månader av frånvaro.

Hjärnkontoret går på högvarv. Skolmässigt pratar vi nu.

Men det mesta är sig likt, mer eller mindre.

Barnen går på dagis mellan 8-15 varje dag, Per jobbar vid sin dator och katten sover i stort sett hela tiden.

Ok, i ärlighetens namn, det har väl varit lite besynnerligt. Jag har kommit hem till en vardag som inte var vardag när jag mönstrade på.

Edith var fortfarande liten bebis (i mina ögon) och Esther var, då som nu, pratglad och trotsig 3-åring.

Men efter hemkosten märker jag hur dessa två flickor blivit större och förändrats.

Esther är visserligen fortfarande stans största pratkvarn, men betydligt mer vältalig och använder ord som hon inte gjort tidigare. 3-års-trotsen har lugnat ner sig men en ny typ av trots tagit form. Den av mer utstuderat slag.

Nu är hon medveten om att hon gör fel, och hon gör det med vilja.

Edith har inte bara vuxit på längden, fått fler tänder och lärt sig nya ord. Hon visar även STORA tendenser till ett humör utan dess like.

Tänk att två barn kan vara så olika!? Älskade ungar!

Och bara en sådan sak som att jag inte riktigt bott in mig i lägenheten. (Inflytt var 1 juli, mitt i semestern, och påmönstring 25 juli)
Nu börjar den kännas som ett inbott hem, för ett par veckor sedan var det lite si och så med den saken..

Att dessutom pendla med kollektivtrafik till skolan, också helt nytt och fortfarande lite ovant.

Promenadavstånd och Älvsnabbare (båt) var jag ju grymt bortskämd med tidigare.

Men jag är Glad. Så glad över att få vara hemma igen. Glad över att få träffa min fina familj dagligen och skolan, hur tufft det än känns, så är det kul och nyttigt att få aktivera hjärncellerna.  

Och Tarnbris anlöper Göteborg tillräckligt ofta för att jag ska få chansen att åka ner och hälsa på om eventuell abstinens uppstår.

Borta var verkligen så långt över mina förväntningar - bra alltså - men är hemma alltid Bäst!

Per och Esther har satt året glögg, Edith bistår med sitt sällskap.

En kvällstur på cykel till kyrkogården på allhelgonadagen, tyvärr är mobilen inte optimal att fota med i mörker..

Marvin håller mig sällskap när jag pluggar. Han tycks ha längtat efter sin matte, viker inte gärna från min sida vare sig det gäller plugg eller nattetid. Dvs. han sover bokstavligt talat PÅ mig. Katt!

Lång dag i skolan med navigationssystem åtföljs av god middag. Här; Edith äter hemlagad sushi. Sedan blir det bad medan jag sitter bredvid och sjunger alla sånger jag kan ur sångboken. Och när kvällen kommer blir det välförtjänt vuxentid.

Och idag har glöggen silats, nu skall den stå till sig en vecka.

Det börjar vankas jul hörrni!

Ni vet ju vad jag tycker om den saken!! HURRA!

Puss och Kram

/Matilda