God Morgon!

Jag är visst uppe med tuppen denna morgon.

Visserligen inte helt frivilligt, det blåser här i Götet och får fönstret, som står lite på glänt, att slamra för varje vinddrag som kommer, och jag inte orkar gå upp för att stänga det.

Tills nu då.

Men det gör inte så mycket. Jag kan passa på att exempelvis blogga, det ges ju alldeles för lite tidsutrymme till det i vanliga fall så varför inte nu.

Idag går jag in i vecka 40, dvs 39+0, och väntan blir mer och mer påtaglig. Esther föddes ju i vecka 39+1, 6 dagar före beräknat datum och därför känner jag mig mer än lovligt inställd på att det även ska bli så den här gången.

Men vem vet? Kanske är det sista bilden på mig och maghuset som ni får se i detta inlägg...

    Jag har ju haft mer känningar i form av regelbundna förvärkar den här gången och det sätter ju såklart tankeverksamheten i spin-off om att något är annalkande.

  Denna morgon är inget undantag. Det är främst på morgnarna som de sätter in.

Kanske också en anledning till att jag vaknat tidigare idag.

Kanske är det något på gång trots allt? Tja, vi får se. Det är ju min förhoppning i alla fall.

Hur som haver, dagens plan är att städa ur lägenheten ordentligt, dammsuga, våttorka golven och kanske, om jag orkar, putsa mina fönster. Vi får se vad som hinns med, det verkar som regnet hänger i luften så inomhussysslor står i alla fall på agendan. 

Hoppas ni får en fin dag!

Puss och Kram

/Matilda

God Middag!

Inser att det var ett tag sedan som jag gjorde en ordentlig uppdatering om liten i magen så därför tillägnar jag detta inlägg till henne/honom.

Jag har börjat gå hos barnmorskemottagningen i Göteborg, Linnéstaden. 

Tyvärr är det mitt i semestertider så det har varit olik kvinnor som jag träffat de två gångerna jag varit där.

Visserligen gör det mig inte särskilt mycket, jag vet ju vad som komma skall.

Det enda som jag vill vara säker på är vart man ringer och vart man åker när det blir dags.

Det vet jag nu, antingen Östra eller Mölndal, man får ringa en s.k förlossningskoordinator som berättar vart man ska och oavsett så är det nära till båda sjukhusen från Nilssonsberg.

Första bm-besöket som vi var på i Göteborg gjorde jag i vecka 35.

Då var SF-måttet 31 cm, hjärtljuden låg omkring 142 slag och min vikt låg på 68 kg.

Liten hade dessutom vänt sig rätt men inte riktigt fixerat sig. Tack-o-lov!

Den lille rackaren har ju legat i säte ett tag men tagit sitt sunda förnuft till fånga och vänt sig till rätta.

SF-måttet i vecka 32 låg på 30 cm, dvs. över medelkurvan eftersom han/hon låg i säte men vid detta besöket hade måttet "normaliserat" sig igen.

Motsvarande besök i vecka 35 med Esther så var SF-måttet 32 cm, hjärtljuden 150 slag.... och min vikt 72 kg!!

Dessutom var kråkan helt fixerad vid den tidpunkten.

Andra bm-besöket i Götet var i vecka 37, alltså förra veckan, och då låg SF-måttet på 32 cm, 140 slag/min men pendlade ömsom uppåt eftersom bebisen levde rövare och min vikt låg på 69 kg.

Med Esther i vecka 37 var SF-måttet 33 cm och min vikt på 73 kg!!! Men hennes hjärtljud vid det besöket var oregelbundna, de pendlade mellan 140-150 slag, vi blev därför skickade till förlossningen för att göra en CTG och kolla så allt var normalt. Det var det men om jag inte missminner mig så var hon också ganska aktiv i magen.

Den här bebisen slår dock alla aktivitetsrekord.

Dessutom har jag förvärkar i stort sett varje morgon, runt 6-tiden si sådär, sen en vecka tillbaka.

Det hade jag inte alls med Esther, men med henne började värkförloppet omkring 06:15 på onsdagsmorgonen den 1:a juli för tre år sedan, visserligen sporadiskt men ändå. (Hon föddes på kvällen kl 22:56)

Min intuition säger mig att bebisen inte kommer ligga kvar tiden ut, det känns helt enkelt inte så.

Esther kom ju en vecka tidigare än beräknat.

Men de allra flesta omföderskor jag pratat med gick över tiden med sitt andra barn.

Jag har lovat mig själv att göra vad jag kan för att slippa detta, vi får väl se om det hjälper. Högst troligen inte... Men det kan ju knappast skada heller med lite extra mycket trappgång, te på hallonblad, bära lådor och andra husmorsknep. Det återstår att se. 

    Så här såg jag ut igår i alla fall. Rund och blek! 

Och lite jämförelsekuriosa: 

  Jag vet, inte de mest smakfulla bilderna men det är bara för nöjes skull.

Är det en gosse mån tro? Ja, jag tippar nog på det, han kommer nog den 5:e augusti.    

Om ni känner för det, ni mina 5-6 tappra läsare, kan ni ju slänga in en gissning i kommentarsfältet på bebisens födelsedag och vad ni tror det blir. Om ni har tid och lust vill säga!

Beräknat datum är den 13:e augusti, tror ni jag går tiden ut? 

Nu ska jag fortsätta på mitt mastodontprojekt, inom en snar framtid kan jag visa er det!!

Puss och Kram

/Matilda

God Afton!

En solig och härlig dag håller på att gå mot sitt slut.

Esther och Sigrid (Esthers kusin) har lekt sedan lunchtid idag. Klockan sex fick jag tvinga in barnet på middag efter timmar av sol och lek vid sjön och nu, kl sju, ligger hon och sover för natten, tröttare 3-åring får man leta efter. 

Lilla Skruttan min.

Bebisen i min mage ska "bara" ligga kvar där, förhoppningsvis, i sex veckor till. Gärna något kortare tid om jag fick bestämma. I tisdags gick jag in i vecka 34 och jag har börjat räkna ner nu på allvar.

Samtidigt känns det lite vemodigt att det bara är sex veckor kvar, det är en härlig känsla att ha detta livliga busfrö i magen. Måtte han eller hon bara vända sig till rätt inom en snar framtid, något vändningsförsök och verkligen inte något snitt är jag särskilt sugen på att genomgå...

Platsbrist verkar dock inte den här lilla bebisen lida utav för hej-och-hå vad den snurrar omkring och har sig.

  Lite info för den som är nyfiken och så här ser jag ut just nu:

Fortfarande inte lika giganto som jag var när jag väntade Esther vid samma tidpunkt.
Skönt, skönt!

Trevlig Kväll!

God Afton!

Tänkte göra en bebisuppdatering.

Idag har jag gått 31 fulla veckor, dvs jag går in i vecka 32, om 8 veckor är vår lilla bebis beräknad.

Den lill* är fortfarande aktiv och sprattlar omkring.

Igår var jag hos barnmorskan och hon kände att han/hon låg i säte, inget konstigt med det egentligen, plats finns det gott om. Men nu kan jag ju inte låta bli att stup i kvarten känna om hon/han vänt sig - men icke.

Dessutom har jag börjat kalla det lilla barnet för "hon", fast jag hela tiden varit övertygad om att detta är en liten gosse. Men nu är jag inte lika bergsäker längre.

Hjärtslag: 148 slag/min

SF: 30 cm

Eftersom bebisen ligger i säte blev tydligen SF-måttet lite över normalkurvan, det är därför inte så konstigt heller att jag har så ont i mina revben. Igår var jag rent av öm när barnmorskan tog måttet, hon sa att bebisen tar spjärn med benen och trycker uppåt med sitt lilla huvud på min revbensbåge. Det är precis lika skönt som det låter.   

Med Esther i v. 32 var SF-måttet 29 cm och hennes hjärtslag låg på 142 s/m.

Men enligt journalen låg SF-måttet med Esther strax under normalkurvan i stort sett hela tiden.

Hur det nu är möjligt att 30 cm då kan ligga över normalkurvan?

Nåja, det var bara lite kuriosa.

Så här ser jag ut:

Vi hörs snart igen!

/m

Hej på er!

Till tonerna av Kent sitter jag här på min kökssoffa, förundras över hur ljust det är fastän klockan är närmare halv tio, försöker samla ihop de sedvanliga kvällsfunderingarna som präglat mig sedan i torsdags.

Tänker inte göra någon större djupdykning av vad som rör sig i mitt sinne, tänkte bara riva av ett bild/text-bombsnedslag över veckan som gått. 

Vilken vecka.

  Tisdag 29/5-12:

Vecka 30 med det lilla barnet i min mage. Nu har han/hon hittat ganska fasta rutiner, är lugn på vissa tider, främst mitt på dagen, och desto mer aktiv under andra, t.ex när jag äter eller vid 5-tiden på morgonen.

Torsdag 31/5-12, sista maj, muntlig examination i kursen matematik C. Sista studietillfället jag gör med gymnasiala studier. Sista studietillfället för sommaren. Man skulle kunna kalla det "min student". 

I 7 år har jag till och från läst på olika vuxenutbildningar för att få ett gymnasialt slutbetyg. 2350 poäng. 7 år.

Och nu är jag färdig. Tror inte ord kan beskriva vilket antiklimax det här är, fast på ett bra sätt.

    Mor och far skickade blommor samma dag. En glad överraskning.

Själv tog jag med Esther till ICA Kvantum, köpte en knasboll (den gröna), nån mazarinhistoria och en zingo för att fira i solskenet.När vinden blev för kall och regnmoln hopade sig gick vi in och duschade katten.

  Det behövdes, en vårdusch.

Och så lekte vi kuragömma:

och gjorde smoothie     

    Fredag 1/6-12

Per kom hem ganska sent, fick jobba över pga av litet tågmissöde men det är en annan historia.

Om kvällarna flyger det luftballonger över Stockholm, det är ganska fint. Esther skypar med farmor.

Helgen som var passerade inte obemärkt, det kan ha varit den kallaste junihelgen i mannaminne.

Regn, regn och ännumeraregn regn, ackompanjerat av vrål-blåst, uppblandat i en grådassig ton, gjorde att jag helt enkelt lämnade kameran hemma.

Men vi tog oss i alla fall ut till Värmdö, köpte en 3-årspresent till Esther och spanade även in en auktion som var utomhus. Kan ingen berätta, vem anordnar en auktion utomhus i spöregn?

Oljemålningar, trämöbler, kristallkronor, porslin, en grön kobratelefon (som jag var lite sugen på) stod ute i SPÖREGN - totalt oskyddat. En tafatt försök med ett parasoll till den stackars utroparen var allt.

Kan ha varit den märkligaste tillställningen, för att inte tala om den kallaste tillställningen, på mycket, MYCKET länge.

Dock avslutade vi kvällen hos Anders och Camilla med ett parti Settlers, god mat och mycket skratt.

Det förgyllde verkligen den gråa lördagen.

Och här är vi nu, ny vecka igen. Näst sista veckan i Finntorp.

Jag har tagit ner alla tavlor från väggarna. Och så har jag tvättat, vikt och plockat ner alla gardiner och mattor, det ekar när vi talar med varandra. 

Nu vill jag flytta ifrån det här skalet. Längtar efter något nytt. Ikväll har vi adressändrat. Det är nära nu.

Skriver jag en rad till kommer ni storkna. Jag avvaktar lite.

7.31 min "999", bara en gång till.

Puss och kram till er därute!

/Matilda

God Afton!

Ikväll är jag för ovanlighetens skull ganska trött, jag som är kvällsmänniska annars.

Idag har jag varit hos barnmorskan på kontroll, mätt mig och lyssnat på det lilla hjärtat.

SF: 27 cm

Slag: 136/min

Med Esther låg jag på ungefär samma SF-mått (26 cm fast då mättes det i vecka 28) men hon hade 146 slag/min. 

Visserligen var det ganska lugnt i maghuset när jag var hos Ann och det hör ju till ovanligheterna som ni vet.

Kanske är det ett flickebarn trots allt? Två nätter i rad har jag nämligen drömt att det är flicka, men känslan av att det är en pojke vill ändå inte riktigt släppa.

Om ni  orkar läsa så långt så står det att man kan bli öm i revbenen, gud ja!

Särskilt på ett och samma ställe. Skruttungen!

Håll en tumme för mig i morgon, mina provnerver gör sig påminda och jag undrar vad nattens drömmar kommer bestå utav. 

Rotlagar, formler för exponentialfunktioner eller härledning av derivata?

God Natt på er gott folk!

Puss och Kram-m

God Förmiddag!

Tänkte fatta mig ganska kort, jag är ensam i huset och måste få lite gjort under tiden.

Igår gick jag in i vecka 28, jag kan inte riktigt fatta att tiden gått så fort. Tyckte inte det var längesedan som det var vecka 15 och man kunde känna det första pirret från skrutt-ungen.

Vecka 28 som sagt, platsbristen gör sig i stort sett dagligen påmind i form av att jag är hungrig som en varg men efter en banan, kopp kaffe eller liten knäckemacka känns det som om jag svalt en "Gula Sidorna".

Visserligen är det väl inte så konstigt, det bor ju trots allt en 1 kg tung och 39 cm lång bebis därinne som ska samsas om platsen med div magsäck, tarmar, revben etc. Arma revbenen har det inte lätt.

När det lilla rackartyget tittar ut ska jag även ta ett snack med denne och fråga varför han/hon å det bestämdaste ska dansa schottis på min blåsa stup i kvarten. Ja, ja, nu vet ju jag (enligt Wikipedia iaf) att schottis är en pardans, men barnet i fråga har danskapacitet som om det vore fyra fötter som trampade omkring där inne.

Häromdagen satt Esther i badet och under den halvtimmen hon satt där var jag nog och kissade minst tre gånger, på riktigt, ingen överdrift alltså! När jag intog toastolen för tredje gången utbrister fröken: "Ska du kissa igen!?"

Vad svarar man då?

Har jag förresten nämnt att det är ett aktivt barn? Hehe!

Känns som om det börjar bli uttjatat vid det här laget. Men å andra sidan är det ju också rätt häftigt, att kunna spendera flera minuter på att se hur magen rör sig okontrollerat. Älskade lilla barn!

Det verkar som om skillnaderna börjar minska från när jag väntade Esther, åtminstone som det ser ut ur ett bildperspektiv. 

Ja, det var allt för stunden!

Hej på er! 

God Morgon!

Här sitter jag som vanligt med en kopp kaffe och borde väldigt snart öppna min mattebok för dagen.
Dessvärre sitter jag i telefonkö till försäkringskassan, plats 253 och 13 min kötid.
Jag älskar att ringa till f-kassan, man blir alltid så glad av att höra den manliga, förinspelade rösten som så hurtigt berättar att "just nu är vi 6o handläggare som arbetar för att hjälpa dig". Va fint!

Igår gick jag in i vecka 26 med den lille i magen, vilken lite röjjare denne är!
Han/Hon för ett sådant liv därinne att jag börjar undra vad det är för en liten filur som ska flytta in hos oss egentligen?

Förresten, en annan rolig detalj är från onsdagen i förra veckan, dvs. 25 april.
Då hade jag precis gått in i vecka 25 och var på barnmorskekontroll.
Jag kikade i min gamla almanacka/dagbok och jämförde mig nu med när jag väntade Esther.
Den 25 mars 2009 var jag i samma vecka som nu, gjorde samma slags kontroll hos min dåvarande barnmorska och det skiljer faktiskt en liten aning på då och nu.

Då: Matilda-vikt 69 kg, SF-mått 24 cm och hjärtslag 146/min

Nu: Matilda-vikt 67 kg, SF-mått 23 cm och hjärtslag 140/min

Jag är mindre den här gången.
Som jag nämnt tidigare så har jag ju känt mig mindre ur magsynpunkt, men det var på sätt och vis skönt att också få det bekräftat. Visserligen är det ett tag kvar så det kan ju ändras, men att dessutom vara mindre ur viktsynpunkt trodde jag verkligen inte. Haha, inte mig emot dock!

Tyvärr blir det inte superbra bildjämförelser men på ett ungefär i alla fall. Så är gravvostatus för tillfället.

Oj, oj, nu har jag bara plats 47 i kön till f-kassan.

Dags att avrunda!

Vi hörs kära vänner!

Puss och Kram

/M