God Förmiddag!

Tänkte fatta mig ganska kort, jag är ensam i huset och måste få lite gjort under tiden.

Igår gick jag in i vecka 28, jag kan inte riktigt fatta att tiden gått så fort. Tyckte inte det var längesedan som det var vecka 15 och man kunde känna det första pirret från skrutt-ungen.

Vecka 28 som sagt, platsbristen gör sig i stort sett dagligen påmind i form av att jag är hungrig som en varg men efter en banan, kopp kaffe eller liten knäckemacka känns det som om jag svalt en "Gula Sidorna".

Visserligen är det väl inte så konstigt, det bor ju trots allt en 1 kg tung och 39 cm lång bebis därinne som ska samsas om platsen med div magsäck, tarmar, revben etc. Arma revbenen har det inte lätt.

När det lilla rackartyget tittar ut ska jag även ta ett snack med denne och fråga varför han/hon å det bestämdaste ska dansa schottis på min blåsa stup i kvarten. Ja, ja, nu vet ju jag (enligt Wikipedia iaf) att schottis är en pardans, men barnet i fråga har danskapacitet som om det vore fyra fötter som trampade omkring där inne.

Häromdagen satt Esther i badet och under den halvtimmen hon satt där var jag nog och kissade minst tre gånger, på riktigt, ingen överdrift alltså! När jag intog toastolen för tredje gången utbrister fröken: "Ska du kissa igen!?"

Vad svarar man då?

Har jag förresten nämnt att det är ett aktivt barn? Hehe!

Känns som om det börjar bli uttjatat vid det här laget. Men å andra sidan är det ju också rätt häftigt, att kunna spendera flera minuter på att se hur magen rör sig okontrollerat. Älskade lilla barn!

Det verkar som om skillnaderna börjar minska från när jag väntade Esther, åtminstone som det ser ut ur ett bildperspektiv. 

Ja, det var allt för stunden!

Hej på er!